Ja, så har man firat julafton i år igen då, men för första gången utan storfamiljen omkring sig... Hur blev det då, eller hur ÄR det? Julen är ju inte över förrän... ja när slutar julen egentligen? Hm...antar att det finns olika åsikter i frågan.
Jo, det blev en UNDERBAR jul i år med. Annorlunda, men underbar. De allra viktigaste ingredienserna fanns med, barnen, mannen, maten, ljusen, klapparna, granen (eller iaf granliknande...) och SNÖN.
Framförallt så ska man följa vissa ritualer på julafton, och det gjorde vi! Morgonen ska börja med att barnen öppnar julstrumpornas klappar, vilka Tomten varit där under natten och lämnat. De innehåller alltid fina julaftonskläder. Efter en härlig förmiddag och liten lunch och öl i backen (där vi mötte ett par Tomtar och Troll på skidor), var det således dags för stora tvagningen av alla i familjen och sedan klä sig fin. En liten bastu hann jag (nästan) med också.
En liten förenkling i schemat i år var att vi dukat julbordet så vi alla kunde följa Kalle och hans vänner samtidigt, mycket uppskattat av alla, då vi vuxna på senare år inte hunnit titta på det så mycket. Efter maten agerade dottern Tomte och vi rimmade till alla paket och gissade innan vi öppnade.
I lugn och ro kunde vi sedan hjälpa barnen att öppna alla förpackningar och dylikt, och sedan var deras lek i full gång fram till Karl Bertil Jonsson, som vi tyckte det var dags att barnen såg i år, för balansens skull.
En verkligt lugn och fridfull jul, med barnen i centrum, det var så det blev. Kanske var det detta som fick sonen att utbrista "det här var den BÄSTA julen någonsin!", eller så var det glädjen i stundens hetta över alla julklappar han var så nöjd med...
Men nu ska jag erkänna att det inträffade en liten kris dan före dan... På kvällen när vi skulle titta på det näst sista avsnittet av julkalendern gick TV:n plötsligt sönder. I receptionen visade det sig vara stängt. "Vad ska vi göra?" utbrister jag stressat, och barnen får domedagsstämning över sig. "Vi måste väl inte se på TV?" säger mannen irriterat.
Som tur var fanns det ett krisnummer att ringa , vilket vi gjorde. En kille kom på minuten, kollade i det hela och kom tillbaka direkt med en ny TV. Jo, vi måste tydligen ha en TV på julen också, för att få den rätta stämningen. Det var något jag även insåg. Vad man tycker om det är en annan fråga...
God Fortsättning och många kramar!!!!!!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar