Det ena går ganska snabbt, för det handlar bara om att jag måste släppa ut mitt missnöje över att alla j..a lampor i adventsljusstakarna går sönder totally hela tiden, muhaaaaaaaaaaaaahaaaaaaaa!!! Så ja. Nu var det utsläppt... (men man undrar ju lite om det ligger något slags ekonomiskt intresse bakom allt detta (se där, nu kom min konspiratoriska sida fram igen...), fast det kan ju också ha att göra med att katten tar ner dem hela tiden).Det andra är ett dåligt samvete och en känsla av ofullkomlighet, som uppstod när jag och sonen (som fortfarande är i ett sådant tillstånd att han gärna har befunnit sig i horisontellt viloläge under större delen av dagen) tittade i gamla fotoalbum.
Varför har det blivit så här? Varför ligger gamla kort huller om buller i osorterade sådana där fotofickor man fick förr när man lämnade in korten för framkallning? Varför har ingen snyggt och prydligt satt in dem i album med små upplysande käcka tillrop om Vem, När, Var och Hur?
Och varför ligger alla foton från senare år oframkallade i datorn? Jag VILL verkligen INTE bara ha dem där.
Jag minns att jag tänkte att jag ALDRIG skulle göra som mina föräldrar, som hade en byrålåda full med osorterade kort, och nu har jag blivit PRECIS SOM DEM!
Det hade verkligen varit bra om jag skött det hela från början, nu känns det oöverstigligt tungt att börja...Eftertankens kranka blekhet råder...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar