Rapport från en bloggledig...

Jag är fortfarande bloggledig! Hehe... Bara in här en sväng för att berätta att jag haft en helt UNDERBAR vecka på Gotland!

Sol, sol, sol har vi haft, och då är ju allt bara underbart och enkelt =). Vi har varit mycket på Kneippbyns bad- och sommarland, men även på stränder runtomkring. Desutom har vi tittat in i Visby några kvällar, lyssnat på Moneybrother (bra!) och på Mona Sahlin (Godkänt!), och ätit på restauranger och kollat in folkliv och kändisar (fast dottern var inte såå nöjd med vilka slags kändisar det var..."finns det ingen jag känner till!").

Och så har vi umgåtts med min älskade bror och hans familj, så perfekt att de bodde några minuter ifrån oss! Plus att vi har umgåtts med en av mina bästa väninnor och hennes familj, de bodde ett par mil bort, men vi kunde ändå umgås tillräckligt så vi blev nöjda!

Om jag har shoppat? Nej, nej, bara ett par skor och en bikini...

Vi kom hem i går kväll lagom till att kolla in slutet på sista halvlek och förlängningen i WM-finalen Spanien-Holland. Jag är så lycklig över att Spanien vann! "Iniesta är världens bästa spelare!" utbrast sonen efter att matchen var avblåst.

I dag har jag packat upp och tvättat, tvättat och fortsätter att tvätta. En del av sanden har följt med oss hem kan jag berätta. Det är så varmt här i huset att jag går och svettas i bikinin jag har på mig... Men, jag KLAGAR INTE, skulle aldrig få för mig att klaga på värme.

Däremot känner vi oss starkt motiverade att påbörja resan till Europa redan i morgon, det känns otänkbart att gå omkring här i det fina vädret och bara vänta på att få resa iväg igen. Så vi packar om helt enkelt, och gör en resplan. På lördag ska vi vara framme på hotellet i Frankrike, Bretagne, det är det enda jag vet än så länge.

En sådan här resa har jag aldrig gjort, åka bil ner till Europa! Och inget bokat på vägen... Känns läskigt, men åh så spännande! Fast jag oroar mig en del, om jag ska vara ärlig... Men, det här är nyttigt för mig!

NU, är det i alla fall bloggledigt på riktigt! Jag kommer kanske inte åt att blogga så lätt på ett tag framöver.

Aurevoir!

SOLKRAM

Går det här att ordna?

Det är inte sant! Svetten bryter fram i pannan, jag känner ett tryck över bröstet, och det är INTE pga den härliga värmen.

Det beror på att jag precis förstått att jag gjort ett riktigt klumpigt, f*g misstag. Sådant man inte tror man ska göra. Inte JAG.

Detta hände i går när jag skulle skriva ut bokningsbekräftelsen på färjeresan till Gotland i dag, söndag. Vad jag insåg? Jo, att jag tydligen glömt att betala resan och nu var den avbokad (eller jag trodde att jag hade betalat för länge sedan).

"Går det här att ordna?" sa jag med ansträngd röst till tjejen jag pratade med på Destination Gotland. Hon knappade en stund och sedan hör jag "nej, det är fullt". Ridå.

Men, hallelujah, det fanns plats på en senare färja, så vi kommer i alla fall till ön, även om det blir ett halvt dygn, typ, senare, och till en liiite (hm) dyrare peng. Men vi fick nog de sista platserna detta dygn, så jag är GLAD och LÄTTAD ändå. Det kunde varit värre.

Så vi slapp stresspacka i värmen i går. Fortsatte lojt att ligga och sola, läsa en bok och lyssna samt titta på fotboll tillsammans med ett glas rosé. Jag är så lycklig över att Spanien gick till semi! Vi slapp också gå upp, typ, kl 6 i dag, vilket jag är mycket glad över också, det tycker jag är fruktansvärt att behöva göra när man har semester ;-)

Men nu ni! Nu packas det snart här efter frukosten. I väg och bada i Oskarshamn innan vi åker den sena färjan.

Jag tror att det är den sköna semesterkänslan som gjort att jag kan ta sådana här bakslag med ett så okaraktäristiskt LUGN!

GotlandslängtandeKRAM

Äntligen semesterfeeling!

Oj, vad folk det var på stan i går kväll när jag och några väninnor skulle ut och äta lite och inta några glas vin tillsammans! Eftersom vi inte hade lust att stå i kö för att få sitta på torget så gick vi upp till Afrodites uteservering på Hospitalstorget, där vi åt gott och hade det riktigt mysigt.

Någon drink på BK:s blev det sedan, men de är snuskigt dyra måste jag säga... En av mina väninnor är en riktig expert på det där med drinkar, och enligt henne är de bäst på drinkar på BK:s, så det är väl bara att bita ihop då... Fast vi hade det lugnt värre och gick hem tidigt, duktiga flickor.

Såg en riktigt otäck film hemma på tv sedan, jag fick faktiskt mardrömmar av den, det var länge sedan jag såg något så läskigt. Det handlade om ett kärlekspar som var ute ute och campade, i USA så klart, och råkade på ett riktigt vidrigt ungdomsgäng. Jag kan säga att det slutade med ond död och att jag befann mig i en slags mardrömskänsla... Ångrade att jag såg den, vill INTE ha sådana bilder på min näthinna... Jag vet att jag är lite känslig när det gäller sådant (blundar ALLTID när det är läskigt), men vadådå?

I dag har det inhandlats nödvändiga teknikprylar inför europaresan... Nintendo DSi till barnen med diverse spel och en GPS. Jag vet, jag har blivit ett konsumtionsfreak. Eller vad jag nu har blivit. Lat, slapp och likgiltig kanske det heter. Degenererad. När det finns ljudband att lyssna på och böcker och sådant att läsa medan man sitter i en bil, samt lekar att leka osv.

Hade en skön em i trädgården i bikini, med en god bok och kvartsfinalmatch i öronen. Så härligt det är med semester (även om Brasilien förlorade och jag blev helt förkrossad...)!

Jag måste få meddela att jag nu äntligen känner mig helt semesterinvand och har kommit i den riktigt underbara semesterfeelingen där jag tar dagen som den kommer utan dåligt samvete eller stresssyndrom. Det tog alltså ett par veckor.

Förresten måste jag få berätta att jag känner mig riktigt duktig, jag har köpt en fransk ordbok och sitter och pluggar franska fraser och minigrammatik, så fort jag får tid och lust; "har du med dig boken in i affären, mamma! utbrast dottern förut på Siba...Jo, jo, förbereder mig för frankrikeresan allt!

På söndag bär det av till Gotland. jag vet faktiskt inte om jag kommer att skriva något mer blogginlägg i juli, kanske blir detta det första och sista. Om jag skriver, kommer det nog bara vara kort, och ett reseskildringsinlägg. Får se. Kanske vill jag så gärna skriva något så jag gör det i alla fall. Men jag tänker att jag lika gärna varnar för att det inte blir något.

(Oj, vilken match! Nu kvitterar Uruguay mot Ghana! WM fortsätter i alla fall och bjuder på härligheter whereever you are)

Passar härmed på att önska alla en underbar sommar!

SemesterhärligKRAM

The winner takes it all

Sista dagarna har många stjärnor fallit. Jag har fått följa deras uppgång och fall på ett lite annorlunda sätt denna gång faktiskt.

Jag pratar naturligtvis om pågående fotbolls-WM i Sydafrika.

Det som är annorlunda denna gång är att jag har en fotbollsintresserad son, som nu är i den åldern att han följer fotbollen med stort engagemang. Han har koll på varje match och diskuterar livligt förväntade resultat och olika lags, och fotbollsstjärnors, prestationer.

I början av WM fick jag hjälpa honom att välja vilka posterstjärnor som skulle få pryda hans rums väggar. Det knepiga var att det fanns stjärnor på båda sidor. Vissa val var helt givna för honom, men andra ville han diskutera lite, då han inte kände till dem så bra ännu.

Nu är det så att Barcelona är favoritlaget, och det fanns en poster på dem, så den var först upp. Därför kunde han argumentera för valet Ronaldo mot Messi, "Messi finns ju på Barca-postern". Ronaldo fick vara närmast kudden, så han kunde se honom när han vaknade.

Annars försökte han sprida sina gracer lite mellan landslagen, så valen föll på: Fábregas (vann över Gerrard), Drogba, Milito (vann över Rooney), Lampard, Puyol (vann mot Robben), Etò. Lite sorgset, men med solklar logik, valde han Torres framför Zlatan; "Han är ju inte ens med i WM". (Riberý var förresten aldrig på tapeten att välja framför Etó, "Frankrike är ju inte alls bra").

Varje kväll har vi nu avslutat, innan läggning, med att diskutera dagens matcher och så har sonen utan pardon vänt på vissa posters. Drogba vändes bort mot Xavi när Elfenbenskusten åkte ur, Lampard fick ge sig för Sneijder när Holland gick vidare och England inte, och slutligen insåg han att han hellre hade Inter uppe än Manchester United, med tanke på stjärnstatusar ("och Inter vann ju faktiskt Champion´s League!) .

Med sorg vände han slutligen bort Ronaldo i går kväll, Messi pryder nu finplatsen. Fast egentligen håller han ju på Spanien, alltid, det är bara det att han på något sätt har känt, tror jag, att Ronaldo är spansk.

Ja, livet är hårt för de hårda. Obevekligt skulle man kunna säga. The winner takes it all. Nu är det så att det inte fanns några brasilianska stjärnor med på dessa posters, för att bara nämna ett lag som saknas, så vi får väl se hur det blir framöver på väggen!

FotbollsKRAM!

Sommar, sommar, sommar...

Sammanfattning av dagen är helt enkelt; SOL och BAD ute på landet.


Fast först gick jag faktiskt upp tidigt (nåja) och åkte ut till IKANO för att inhandla present till min brorsson som fyller 17 (!) i dag. När jag gick omkring där för att försöka komma på något smart till honom insåg jag att jag trots allt känner honom för dåligt för att kunna improvisera. Sorgligt, men sant. Jag hade tänkt att jag kanske skulle kunna köpa något snyggt klädesplagg till honom, men när jag försökte frammana en bild av hans stil i mitt huvud misslyckades jag. Jag skäms. Efter idogt letande och huvudbry fick det bli det gamla vanliga, ett presentkort på Intersport. Han är ju sportkille i alla fall.

Sedan hade jag en hemlig (nåja) mission att försöka hitta en ny bikini. Jag hittar absolut INGEN i år. Inte heller i dag. Har letat och letat, och provat och provat. Men ICKE (de har fel färg, mönster, form, you name it...). Får leta vidare, Gotland närmar sig...

Ja, ja, fick ta på mig förra årets bikini ute på landet. Ingen brydde sig nämvärt, tror jag. När jag simmade rakt ut i sjön, "asalångt mamma", så var det så underbart, trots den saggiga bikinin.

Kvällens kalas hos brorssonen, var trevligt, vi fick skjuts av tvillingbror och hans fru, och lassade in bakverk (nåja, inte lassade kanske) innan vi skyndade hem till Allsång med Carola (hon är så fin) och match Spanien-Portugal! Vilken kväll. Sommaren är officiellt invigd härmed.

SommarKRAM

First impression...

Låg i godan ro i trädgården med en bok, musik i hörlurar och solade. Iklädd, som sig bör, liten bikini. Vadådå? Klart man måste få ha bikini i sin egen trädgård! Fast man bor i stan menar jag. För övrigt låg jag precis vid häcken och var riktigt insynsskyddad. Varför jag håller på och försvarar mig? Jo, för en enda gångs skull tog jag av mig topless... Brukar jag aldrig göra. Tänkte sola ryggen och slippa ljusa snörranden.

Och vad händer då?

Vi bor i ett parhus, har framsidans trädgård i stort sett ihop med grannarna, vi har inget staket eller häck ännu mellan oss. När vi flyttade hit i december bodde en änka bredvid, men för ett par månader sedan sålde hon till en barnfamilj i Stockholm. Hon flyttade ut rätt snart och sedan dess har vi varit i ensamt majestät här. De enda som varit här är den nya familjens hantverkare som kommit och gått. Vad vi har hört ska de inte flytta in förrän i mitten av juli.

Så, i dag vågade jag mig alltså plötsligt på att vara topless i min egen trädgård. Liggande platt på magen med en kudde, så så ekivokt var det ju inte.

Plötsligt svänger en bil in på grannens uppfart och en man i, kanske, min egen ålder, kliver ur. När han får syn på mig skiner han upp och stegar resolut fram för att hälsa. "Hej!" ropar han. "Bor du här?" "Ja, visst!" svarar jag samtidigt som en del tankar rusar till mitt huvud.

Vad gör jag i detta läge?

A: ställer mig upp topless och går fram och hälsar trevligt på min nya granne?
B: krånglar på mig överdelen och går sedan fram och hälsar trevligt på min nya granne?
C: ligger kvar och trycker med kudden framför mig och hälsar trevligt på min nya granne?

Tankarna som kommer handlar självklart om vilka möjligheter jag egentligen har i detta läge att göra ett trevligt första intryck på min nya granne. Jag kommer fram till: Noll. Attans då. Han måste tro att jag är värsta ytliga bimbon, helt enkelt.

Kan man reparera det första intrycket? En del säger; nej. Jag säger; självklart!

Vad gjorde jag då? Alternativ C så klart! Herregud, inte vill jag genera varken mig eller honom genom att stå i bikini, varm och solsvedd, det första jag gör. Jag försökte låta så trevlig som jag kunde på avstånd, och han hade vett att hålla sig lite på avstånd också. Så det här ska nog gå att reparera.

Han var där för att skruva ihop kök, berättade han, och det kommer att dröja en månad till innan de flyttar hit, så vi hinner nog smälta det här både han och jag!

BikiniKRAM

En midsommarnatts dröm...

Nu har det hunnit bli midsommardagens kväll. Om jag säger att jag varit liiiite seg i dag, så har jag absolut inte överdrivit...

Men, det är ju precis så det ska vara dagen efter en riktigt härlig midsommarafton! Segheten har nog inte egentligen berott på alltför mycket intagen dryck i går, utan mest på att det blev så väldigt sent innan man landade på huvudkudden (utan några blomster under den, kan sägas...). Tror klockan var halv fem...

Ute på landet, i Svartmåla, hade det plötsligt skett en revolution när vi skulle gå i väg till den traditionella dansen runt stången. Dansen var flyttad från gräsplanen vid sjön, där den ALLTID varit, upp till den plats där tennisplanen och dansbanan (där kvällens dans brukar vara) är. Hmrph, tänkte jag först, stockkonservativt. Men, jag mildrades när vi kom dit och det blev riktigt fint och mysigt och lite mer cosy på något vis där uppe.

En annan revolution var att dottern och hennes jämngamla kusin band sina egna blomsterkransar i år! Så duktiga! Fast dottern menade att hennes var"typ, fulast av alla", men jag såg allt att hon var lite stolt över sig själv!

Jag dansade alla danser som jag brukar tillsammans med barnen, ett MÅSTE, annars är det inte midsommar för mig. Sonen vägrade dock dansa, för första gången. Bådar inte gott. En barndomskompis dotter, vilken jag höll i ena handen under dansen, undrade storögt varför jag hade sådana högklackade skor när jag dansade, hennes pappa skrockade lite generat av alla hennes nyfikna frågor, men jag tycker att det är så otroligt kul att träffa alla gamla barndomskompisar varje år vid den där dansen och se deras barn! Känns helt sjukt att vi har barn och hoppar omkring med dem nuförtiden och sjunger små grodorna. Jag ser bara framför mig hur vi själva springer där i backarna till varandras hus och samlar in för ny fotbollsmatch eller liknande nere vid ängen. "Vi kommer aldrig få någon tårta för att du bara ska prata och prata med alla!" Utbrast sonen harmset, när vi försökte ta oss från dansen.

Vi lämnade faktiskt den lantliga idyllen efter jordgubbstårtan och flyttade partajet till Sturefors och till en av mina bröder där. Jag är glad att mina föräldrar i alla fall orkade vara med under dagen på landet, men sedan fick de vara kvar där själva och vila upp sig. I Sturefors blev det underbart gott grillat och äntligen vin för min del, så gott när man fått vänta hela dagen! Vi hade fotbollsmatcher med barnen, men annars mest bara klassiskt MYS med vin och prat, musik och dans.

Jag har sagt det förut men det tål att upprepas, jag älskar mina bröder och deras fruar (och barn!) så mycket, jag är lyckligt lottad som har dem och att vi kan ha det så kul och härligt ihop.

Vi sov gott nere i brorsans källare ända till 11! Sedan blev det lugnt, lugnt, lugnt fram till att jag kände mig körklar.

Och tänk att solen sken hela midsommarafton! När har detta skett senast egentligen? Det gör ALLT! Tack!

MidsommargladKRAM

Midsommarbestyr...

Trots det fina vädret i några dagar nu har jag INTE legat och solat och läst en god bok ännu. Mycket märklig inledning på sommaren det här. Jag brukar ju RUSA ut och göra det så fort jag får möjlighet, men icke i år. Vad GÖR jag då? Ja, tidigare inlägg har berättat om städning och målning och fix, och det är fortfarande det som det mestadels handlar om. Och lite shopping och så.

Nu är det det här med panelgardiner igen. Något som brukar bli lite av en följetong för mig när jag håller på med. Så även denna gång. Jag och dottern var och köpte häromdagen. Kom hem med tredjevalet, eftersom de andra var slut. Upptäckte att de INTE skulle bli snygga i vardagsrummet, precis som jag tänkt i affären så klart. Upptäckte också att mitt snålspar inte var rättänkt, kantlisterna gick inte att flytta över till de nya gardinerna (attans, 49x6 gick alltså inte att spara...)

Under alla midsommarbestyr vi hade i dag, så sprang jag dock in och bytte (återköp på IKEA brukar vara en mardröm, men i dag gick det helt ok), och hittade andravalet gardiner, som i dag fanns inne i lager. Hann också springa in på en skoaffär och hitta nya skor till dottern till midsommar (romarsandaler, eller vad de heter, i läder =)). När jag kom hem och skulle börja mäta och skära längder, fick jag samma självförtoendekris som vanligt, stirrade hopplöst på det hela och tänkte att jag sk*r i det här! Efter den lilla humördippen kom jag dock igen och hade fått ordning på en längd som skulle testas. Vaaa! Har jag inte gått och köpt 45 cm kantlister i stället för 60 cm, jo självklart! Så går det när man SPRINGER in och rycker åt sig saker. Suck, men jag drog direkt tillbaka till IKEA, nytt återköp och sedan grabba tag i de rätta. Som tur var gick det faktiskt smidigt och enkelt när jag sedan fixade de sex längderna till rätt längd och fick upp dem på sina skenor. Puh.

Fint värre blev det =) Nu har jag mina skira, vita sommargardiner på plats. Midsommar kan börja!

(Fast vi firar ju inte hemma i stan, utan traditionsenligt ute i sommarstugan I Svartmåla, tillsammans med föräldrar, bröder och deras familjer!).

Önskar alla (inklusive mig själv, hehe) en riktigt härlig och skön midsommar!

KRAM!

Sommarkänsla!

Hade en riktig myskväll med min svägerska i går, prat och vitt vin i solen i trädgården, går sådant att slå?! När det blev lite kyligare tog vi fram filtar och fortsatte mysa ute ett tag till innan vi flyttade inåt. Äntligen känns det som om SOMMAREN är här! Yiheehaaa!

Annars är man upptagen värre dessa dagar. Först måste man ju ha en rejäl sovmorgon, mys i sängen och långfrukost på det. Sedan har visst dagen kommit en bit på väg... Men, men, lugna morgnar är det bästa jag vet! Åkte ut till sommarstugan och fortsatte städa och feja, äntligen är det klart! Nya utemöbler som skulle skruvas ihop, hammocken ihopskruvad och på plats, lillstugan städad och bäddad. Trädgården (som är en NATURträdgård) behöver dock ansas lite innan den kan anses midsommarfin, undrar om fadern tänker sig att göra det...? Rabatten vågar jag inte peta i utan att mamma sitter med och pekar...

Sonen deklarerade i alla fall en av sina obetalbara iakttagelser ute på landet; "mamma, ni är väldigt bra på att samarbeta i din familj!". "Ja, det har du rätt i!" svarade jag lite förbluffad, som vanligt. Det han tänkte på var att två av mina bröder hade varit ute på morgonen, inhandlat möblerna, den ena brodern körde ut dem på landet och vi åkte ut sedan och satte ihop dem. Voila! Teamwork. Precis som vi kommer att dela upp jobbet och inköpen inför midsommar. Det är skönt att vara en stor familj, även om det kräver rätt mycket kommunicerande då och då.

Efter all städ i värmen var det sååå skööönt att äntligen få kasta sig i sjön och bada! Dottern och jag sprang ner till sjön. Premiär i Rängen =) Riktigt varmt var det faktiskt! Jag simmade och stod i en lång stund. =)

Ännu en kväll i trädgården, grill och sol, barnen som hoppar studsmatta och spelar fotboll, äntligen har sommarkänslan kommit! (Och allt beror på min vän SOLEN).


SommarkänsloKRAM

Skrattar ihjäl mig

Höll på att skratta ihjäl mig för en stund sedan. Först läste jag mina galna kollegors kommentarer till varandra på fejjan, tack Maria, Samuel, Mia, Cecilia och Monika för att ni underhåller med er fantastiska humor! Ni får absolut inte sluta, ni vill väl inte ha på ert samvete att jag sitter här och tynar bort i depression!?

Sedan ringde plötsligt telefonen och jag hör en metallisk, sprakande röst, liksom fördröjd i ultrarapid, i mitt öra. "Det låter så konstigt!" gastar jag, rösten pratar vidare och då bara exploderar jag av garv. Helt sjukt, men jag registrerar ändå på något konstigt vis, att det måste vara min mellanbror som talar, hur i hela friden kunde jag höra det!!! (ASG igen) Rösten var ju helt oigenkännlig. Jag byter frustande telefon och nu blir det äntligen normalt. "Vet du hur du lät?" frågar jag min bror, "Du lät som Stig-Helmer i Sällskapsresan, när någon hade lagt in folie i luren och han pratar med sin mor, och hon säger misstänksamt "Är du full Stig-Helmer!?" Obetalbart kul. Fast detta lät ännu värre in fact.

Jag har en kurslitteraturbok; Språk och påverkan, läst under tiden jag läste svenska på universitetet, som handlar om kommunikation. När jag läste den boken fick jag flera så kallade aha-upplevelser, av den sorten jag verkligen kommer ihåg, så den boken är lite av en favorit. Där lärde jag mig varför det är så fruktansvärt kul när reglerna för kommunikation rubbas och sätts ur spel. Det är min favoritform av humor, alla kategorier.

Vad står på schemat i dag då måntro? Det är SOL ute och SOL inne i sinnet i dag. Tänk vad solen kan göra underverk med mitt humör. Fast tyvärr har jag en hel del inne-grejer att pyssla med först i dag... Attans då. (Förresten, skriver ni också kollegor men grejer?).

HumoristiskKRAM

Romantik

I går hade jag en sådan där riktig downsöndag, bläää. Sov inte så väldigt länge, men låg däremot och läste och tog det lugnt i sängen. Sedan kom jag liksom aldrig igång. Vankade omkring som en orolig anka, förslag på aktiviteter droppade som pilgrimsgrodans gift ner i mitt sinne. Alla dog. Blev att jag i stället gick som pigan från rum till rum och skötte mina sysslor. Tyst och foglig. Satt ett tag vid datorn, satt ett tag och grät över Aftonbladets bilaga över Victoria och Daniels bröllop.

Ja, se där. Dags att erkänna. Frossade i alla talen och snyftade till deras öppna kärleksförklaringar, så vackert, så romantiskt. Imponerande att de kan verka så äkta och genuina mitt i denna mediecirkus, denna freakshow. Jag är så imponerad av dem, de har en aura av att vara inne i en egen bubbla, en ytterst privat bubbla, en bubbla av äkta respekt och kärlek till varandra.

Trots att vi sitter här i en slags snyltande peepshow, hänger girigt med dreglande mungipor över deras vackra kläder, vackra håruppsättningar, vackra leenden, vackra kärlek, så vet både de och vi att vi måste. Därför ser vi alla till att göra det så värdigt och respektfullt som det bara går. De bjuder på sitt, bjuder in, och vi bjuder på vårt, vårt engagemang och stöd.

För Sverige i tiden.

Och inte är man direkt bortskämd med romantik heller, för den delen.

Fast man känner sig rätt vardaglig och trist i dag. I jämförelse så att säga. Själv är man ju ingen prinsessa direkt, har inte haft något prinsessbröllop heller för den delen.

Men efter målningen som pågick i går här hemma, då panelgardinerna i vardagsrummet togs ner, så fick jag i alla fall en uppenbarelse av vitt. Vita, skira panelgardiner med romantiskt blommönster, sådana som släpper in ljus.

Varde ljus i detta mörker, när ska sommaren komma på riktigt liksom!? Jag längtar!


Under tiden åker jag till IKEA!

RomantiskKRAM

Lördag den 19 juni!

Jaha, så var det lördagen den 19 juni då. En historisk dag. Grattis kronprinsessan Victoria och prins Daniel på er stora dag. Tittade en liten kortis på kvällen på klänningen och gästerna. Fint värre. Vackert absolut. Victoria är verkligen helt underbar. Tänker en liten stund på att typ hela Sveriges elit, ja kanske hela Europas faktiskt, sitter uppsträckta där inne i rikssalen. Tänk om det skulle hända något... som när flygplanet med Polens hela maktelit störtar i Ryssland... Konstigt att man känner att det skulle vara extra hemskt på något vis... Hörde förresten att typ alla är släkt med varandra på något vis i salen, fina folket, fint värre (inte alls hillbilliesläkt alltså.. inga ihopläkta fingrar eller så i den där salen, bara en massa medaljer, diamanter och bländande leenden). "Så skönt att svenska folket äntligen får något att FIRA, och att det inte bara är födelsedagar, jubileum och lågkonjunktur", sa kommentatorn för en stund sedan, helt lyrisk. Eh, ja, absolut.



Fast Lars Ohly sitter tydligen hellre hemma med micromat, såg jag, respect.



Nej, nu kollar jag in matchen mellan Kamerun-Danmark i stället. JAAA, Danmark kvitterar i detta nu!!!



Har för övrigt slitit som värsta kungliga lakejen i dag ute på landet. Dammsugit upp gamla myrbon, döda humlor och flugor, tjockt damm och råttlort (eller?). Dammet från de piskade madrasserna låg tät som Londons smog i luften.



(UAWOW, vilket läge för Danmark! Och nuuu plötsligt samma läge för Kameruuuun, två gånger om!!! Vilken j...a match! Har WM äntligen startat från sleepläget? England var bedrööövligt i går)



För att inte tala om hur förstörda mina stackars händer och naglar blivit efter att vara i skurvattnet hela dagen, stackars mig. Men, så skönt att ha värsta städningen gjord nu, får fortsätta lite till dock nästa vecka, blev inte klara med allt. Blev t e x störda av en hagelskur som jag inte sett dess like av förut.

Tanken för dagen är ändå en aggressiv undran över varför i hela världen vissa människor (läs mina föräldrar) måste ha sin sommarstuga full av prylar!? Och inte nyttoprylar, utan PRYDNADSSAKER! Hela stugan full till förbannelse av små porslinssaker, krukor, ljusstakar, tygblommor och f och hans moster. Ljuslyktor kan vara ok, de har ju en funktion i alla fall. Och varför så OPRAKTISKA skrymmande möbler och textilier everywhere!? Herregud det ska ju vara LÄTTSTÄDAT i en sommarstuga. Enligt min åsikt i alla fall.

Ja, ja, vi har alla lite olika preferenser, man får tolerera helt enkelt. Fast jag städar inte en gång till där ute om det inte blir ändring på torpet. Och där med basta (ha ha, trodde ingen på va?).

AskungeKRAM!

Ledig!

Så var man ledig då. Yiipeee! Yeaheaha!

Jo, jag ÄR glad och lycklig över att vara ledig. Självklart. Och i dag fick jag möjlighet att varva ner lite lagom, hade en bra dag. Har nu BESTÄMT mig för att jag är ledig, det är nog det som det handlar om egentligen.

Och nu är ju barnen lediga också, så nu har jag liksom inget val än att vara ledig. När jag hämtade sonen på avslutningen av veckans fotbollsskola och satt där i solen och tittade på diplomutdelning, så kände jag plötsligt att NU är det sommarlov! Pratade också samtidigt med en annan mamma som berättade att hon skulle ha två veckors ledighet i sommar. TVÅ veckor! Det borde vara straffbart att bara få ge så lite ledigt. Men hon var van, sa hon, hon var egenföretagare, och skulle nu starta nytt igen.

Jag vet varför jag inte är egenföretagare. Jag VILL ha min ledighet =) Jag BEHÖVER den.

Körde en sväng till föräldrarnas sommarstuga i dag och kollade in morgondagens jobb. Huha. Det var smutsigt värre, men med förenade krafter av mig och mina bröder kommer det att gå i ett nafs! Herregud, det är inte stort ju! Förbereder MIDSOMMAR och fest där =)

LedighetsKRAM!

Man borde...

En jobbdag kvar, sedan LOV! Man borde vara lättad och överlycklig så klart. Borde. Men otacksamma människan känner just nu en mycket märklig blandning känslor, ännu har jag inte kunnat diagnostisera känslorna riktigt heller.

Vad är det för FEL egentligen?

Jag kan inte koppla av och njuta ännu i alla fall, jag går omkring som en osalig ande, känner mig nästan speedad, fast jag får inte mycket vettigt gjort.

Och så oron, den river, rafsar och retar mig. Blandat med någon slags tomhet och olustkänsla.

Vad är det jag känner egentligen? Och varför?

Antar att jag har någon slags postavslutningstidstresssyndrom, typ. När man ätligen nått den där härliga avslutningsdagen och kramat adjö till eleverna så märker man ganska snart att man har blivit som en urkramad svamp. Jag känner mig helt dränerad.

Och ändå har den här sista tiden varit ovanligt ok i år faktiskt, jag borde inte känna så här i år. Kan man tycka.

Kanske oroar jag mig helt enkelt över den härliga, långa semestern som ligger framför mig nu. Tanken på att aktivera mig och barnen på ett bra sätt känns på något sätt prestationsångestskapande... Och all mat som ska lagas och fixas och trixas med hela sommaren... Och alla regler och uppfostransstrategier som utmanas... Hallå, nu kommer vi att umgås med varandra HELA TIDEN...

Får lätta kvävningskänslor...

NEJ, dags att skärpa sig, fösa undan oron och börja känna GLÄDJEN över att få vara ledig.

(Det är bara det att det brukar ta ett rätt långt tag innan jag kommit in i den känslan...attans slöseri med ledighet..)

Oroskram

Rastlös...

Kände mig lite konstig när jag kom hem från jobbet i dag. Frånvarande, absentminded, helskum.



Vad är det som händer?



Jag är tom, men ändå kryper det i hela mig. Kan bara inte fokusera.



Hjälper inte att träffa barnen, gå och handla, göra middag, lyssna på dagens alla händelser. Lägga i en tvätt, hänga en tvätt. Fortfarande kryper det i mig.



Jag drar på mig löparkläderna, drar iväg och tar en runda runt ån. Musiken i öronen är underbar. Att springa är underbart. Känns som om jag skulle kunna springa och springa, aldrig stanna. Det är jag, musiken och mina steg. Så skönt.



När jag springer tänker jag inte på något. Eller, jo kanske tänker jag på allt. Saker och ting blir mindre komplicerat plötsligt, eller klarare på något sätt.

Jag vet fortfarande inte vad känslan beror på dock. Blev bättre av löpningen, men ändå...

RastlösKRAM

Myshelg!

En helg går så fruktansvärt fort när man har roligt, och så var det måndag igen snabbare än man hann blinka. Och återigen måste jag påstå att roligheter tröttar ut en förvånande mycket.

Fast, det är klart, det var inte bara roligheter, för lördagen innebar städning av stora mått. Ja, jag vet att många, som känner mig, vill hävda att jag alltid har det städat, men detta STÄMMER INTE. Undanplockat, JA, men inte STÄDAT. Fy F vad vi gnodde på tre våningar och på tre toaletter, det har sannerligen varit försummat här hemma sista veckorna pga av all hysteri på jobbfronten. Men, åh! så skönt att ha det gjort. Tills man måste göra det igen, vilket är typ om några dagar, det blir så håvetes skitigt så här års (och under resten av året...).

Belöningen kom, i form av min underbara kompis och hennes familj, hitresandes från den Kungliga Huvudstaden. De intog gillestugan, med ungar och katter, och det är nu man känner att man är så glad över vårt nya boende =D

Framåt kvällen traskade jag och väninnan in till stan, gled in på Harry's och inmundigade lite vitt vin, tillsammans med mycket prat och mys. Dansen fick denna gång sparas, då hon är på rehabträning efter en brutet ben i knäet, men det var faktiskt nästan bara skönt att för en gångs skull inte stuffa loss ihop, mer tid till prat blev det ju då, och vi hade en hel del att ta igen.

Söndagen var lojt skön, med sovmorgon, sen frukost/brunch i trädgården, lite å-promenad och männen och barnen som gick iväg och spelade spontanfotboll med några av kvarterets barn.

Tänk om vi ändå kunde bo nära varandra! Jag vill ha mer av henne och hennes familj, oftare. Men, aja baja! Var nöjd i stället över hur mysigt vi hade det! Okej, det är det jag är också! Förresten ska vi faktiskt ses snart igen!

Måndagen slog dock ner som en bila i nacken. Fattar inte att man ska behöva ge sig av till Norrköping så okristligt tidigt som halv åtta en dag i mitten av juni... Hade vi inte sommarlov så här års förr!? Efter en dag med teambuilding, föreläsningar och konfererande kom jag hem som en blöt trasa vid ca sex-tiden. Vet att jag har några dagar kvar nu bara, står ut!

MysKRAM

Trevligt väder vi har i dag

Verkligen trevligt väder som första sommarlovsdagen bjöd på till mina barn, nehej inte alls. På barnens skolgård hade en stor sjö bildats i vilken jag hittade sonen plaskandes och spelandes fotboll. Dottern, som jag skjutsat till en kompis i morse, hade inte stuckit ut näsan i dag, utan det var inomhusspel av olika slag som gällt.



"Hoppas verkligen inte att det ska vara sånt här väder nu", sa dottern oroligt, och hoppades vidare att vädret blir bra när vi åker till Gotland. "Vad ska vi göra där annars?" "Ja, då får vi väl sitta inne i den pyttelilla stugan och spela spel, och titta på varandra eller nåt, ni får vara på loftet", svarade jag, och jag såg panik i hennes ögon. "Vi måste få BADA!" Ja, ja, annars kan vi ju ta på oss regnkläder och åka på utflykter, det är ju det man får göra helt enkelt, och hålla god min, som vanligt.


Nej, regniga somrar är en fara för familjelivet, det är ett faktum, så jag ber en stilla bön.

Det är synd om studenterna i dag i alla fall, det tycker jag verkligen. En regnig student är inte alls lika magisk som en solig student. Jag tänker på hur de laddat för den här dagen, allt som gjorts innan för att det ska bli en fantastiskt minnesvärd dag i deras liv. Deras fina kostymer och klänningar, studentmottagningar hemma och fester till kvällen. Allt detta som blir så mycket mindre fantastiskt i regn. Jag har några kollegor och vänner som har barn som tar studenten i dag, så jag sänder några varma kramar till dem! =)

Annars hoppas jag också på en fin kväll i morgon, då min allra bästaste kompis kommer till mig från Stockholm, äntligen! Ser så fram emot att få träffa henne och vara med henne ett dygn och ta igen allt vi missat på ett tag nu.

Nej, nu ska jag kolla in fotbollsmatchen! Kul att veta att man har fullt upp på tv ett tag nu... i fall det regnar menar jag... =)

RegnigKRAM

Potpurri i avslutningstider...

Oh please nu är det så där igen att det gått några dagar och jag vet inte vilket av allt som hänt som jag ska skriva om...

Det får bli potpurritankar =)

Mina barns avslutning i kyrkan i går var så fin, och som vanligt kan jag inte hålla tårarna borta.. Det är så vackert, ALLA barn är med och sjunger, och ALL personal är också med i en sång, så vackert med deras samspel! Var allt lite stolt när min dotter fick gå fram och få medalj! =) Och så sjöng de så fint och var så vackra! GLÄDJE!

Sista veckan i skolan är annars alltid helt crazy. Ibland börjar jag tänka efter lite, lite sådär seriöst och undrar hur "folk" egentligen skulle uppfatta oss lärare om de såg oss...? ehehum..?

För, är det normalt att gå i gång på att man ska spela fotbollsmatch mot skolans elever i årskurs nio? Det gör jag nämligen... Inte så att jag tränar innan eller så, men innan, under matchen och efteråt är det så kul =) Det där med att gå och larva sig om att vi är bäst innan, och själva nerven under matchen och efteråt när man säger snälla saker till varandra, för det gör vi faktiskt! Oslagbart. Det handlar om att vi MÖTS. På riktigt på något vis. Där vi kan spela på samma arena, samma spel så att säga. Inget annat än FOTBOLLEN spelar någon roll. Det är inte för inte som man älskar fotboll. Det är en fredshandling.

Och, är det normalt att bli tillfrågad, typ på kvällen innan sent, om man vill vara Shakira i WM-fotbollslåten och dansa och mima dagen efter på scenen inför hela skolan på 4-500 pers? Och är det normalt att tycka att det är så kul att man sitter och kollar den vidoen på you-tube och försöka härma movesen i köket inför förvånade egna barn? Och låna sonens Brasilien-T-shirt och ha på sig? Och en alltför kort kjol, tydligen, till vissas belåtenhet.... och kanske vissas förfasande...vad vet jag, men det blev ju en del rumpvickande om man ska vara Shakira alltså!? Ja, ja det BJUDER JAG PÅ, som jag brukar säga. Det var kul att många elever sa snälla saker till mig i alla fall, jag blev kallad "Shakira" av väldigt många i ett par dagar sedan... (kan bli kallad värre saker...).

Den årliga sommarshowen var för övrigt annars helt superbra, som vanligt blev man varm i hjärtat över elevers framträdanden, de är helt fantastiska! Fast, om jag får vara ärlig så var lärarbandet "ClasVictors" helt klart BÄST! Deras låt, där Victor sjöng, var så bra att jag vill ha den på CD! =) (rektor Fredrik och även Jonas är också medlemmar i detta eminenta band). Tyckte eleverna med, tror jag allt, eftersom de har sjungit den refrängen sedan dess, som en neverending fotbollsklack springer de omkting i korridorerna. Det var SAMBA all the way til the bitter end! =)

Fast jag inte hade undervisat några nior detta år så kunde jag inte låta bli att dras med i stämningen när de ömsom grät och ömsom sjöng och dansade och tjoade i korridorerna innan avslutet var ett faktum.

Alla dessa känslor. Jag tror ändå att det är lite speciellt att få uppleva det här varje år, som man får göra i skolans värld.

Idel trevligheter har det varit denna vecka i alla fall. I tisdags var jag och min svägerska ute och tog en drink på stan och förgyllde vår vardag. Jag är så lycklig att jag fått en så underbar svägerska, jag känner mig som RENAD och UPPFRISKAD efter en träff med henne .

I kväll hade vi den årliga afterworken på torget efter vår avslutning med eleverna. Den var ovanligt välbesökt i år, jag tror nästan ALLA, typ, tittade förbi en stund. Folk kommer och går och vi har så mysigt så att det nästa borde vara beskattat.

Men, lite avbrutet känns det allt att gå hem när det är som trevligast... men antagligen stärkande för min moral..


AvslutningsKRAM!

Snäll dotter....

Varit på sjukhuset med mamma och hennes operation har gått bra =) Jag är nöjd med dagen, såå sköönt att få det gjort.

"Vilken snäll dotter du har", sa en av sköterskorna på kirurgen när vi höll på att ge oss av därifrån. "Ja", sa mamma och sköterskan fortsatte: "jag menar, det är det inte alla som har, de flesta som kommer hit är ensamma". Hon tittade lite på mig och jag log besvärat och undvek att titta henne i ögonen.

Jag skäms. Jag känner mig inte alls som en "snäll dotter". Och både mamma och jag vet att jag inte heller varit den dotter som jag brukat vara på länge nu. Hon är borta, den där snälla dottern.

Om allt kunde få gå lite bra nu, så kanske jag orkar lite mer igen. Kanske.

Fotbollsmatchen i kväll var så skön efter den här dagen. Riktigt blöt och skitig. Ibland är sådant skönt faktiskt. Gjorde ett mål också, blev själv förvånad över mitt fokus.

Jobbet hopar sig tyvärr, saker jag borde fått gjort i dag har redan tornat upp sig över mitt huvud, men jag sjunger lalalalala inombords och hoppas på att jag överlever ännu en oförberedd jobbdag.

SnällKRAM

Var går gränsen?

Mamma ringde förut och undrade om jag inte tänkte komma på mors dag.

Suck. Förklarade tålmodigt att den var förra söndagen, och att vi allihop varit hos henne då. Hon trodde mig fortfarande inte, det märkte jag, hon suckade insinuerande, som om jag försökte luras. Det hjälpte inte ens att jag frågade om de presenter hon fått av mig, vilka hon ju helt klart visste att hon hade fått. "Ja, dina bröder vet i alla fall att det är mors dag, för de skulle komma sa de", fortsatte hon i sin förnärmade ton.

Ringde mina bröder sedan, ingen av dem hade pratat med henne i dag. Vi suckar unisont och undrar hur det här ska gå egentligen. Vad ska vi göra? Vad KAN vi göra?

Det går åt ett visst håll just nu, frågan är bara var vi ska dra gränsen, var går gränsen? För mamma? För pappa? För oss?

Vi tar en dag i taget just nu. Vad kan vi annars göra?

Ingen idé att jag tänker på morgondagen. Jag vet ju inte mycket. Jag är i händerna på SJUKVÅRDEN. Jag följer helt enkelt med till sjukhuset i morgon och så får jag se vad som händer. Jag har ingen kontroll över någonting, det har ingen av oss.

Om jag ska vara ärlig, jag ORKAR inte ha någon kontroll heller.

Har i alla fall fått lite gjort här hemma i dag. Har inte ens varit ute ännu, fast det är så underbart väder. Ska nog gå ut en stund nu.

Söndagskram