måndag 28 juni 2010

First impression...

Låg i godan ro i trädgården med en bok, musik i hörlurar och solade. Iklädd, som sig bör, liten bikini. Vadådå? Klart man måste få ha bikini i sin egen trädgård! Fast man bor i stan menar jag. För övrigt låg jag precis vid häcken och var riktigt insynsskyddad. Varför jag håller på och försvarar mig? Jo, för en enda gångs skull tog jag av mig topless... Brukar jag aldrig göra. Tänkte sola ryggen och slippa ljusa snörranden.

Och vad händer då?

Vi bor i ett parhus, har framsidans trädgård i stort sett ihop med grannarna, vi har inget staket eller häck ännu mellan oss. När vi flyttade hit i december bodde en änka bredvid, men för ett par månader sedan sålde hon till en barnfamilj i Stockholm. Hon flyttade ut rätt snart och sedan dess har vi varit i ensamt majestät här. De enda som varit här är den nya familjens hantverkare som kommit och gått. Vad vi har hört ska de inte flytta in förrän i mitten av juli.

Så, i dag vågade jag mig alltså plötsligt på att vara topless i min egen trädgård. Liggande platt på magen med en kudde, så ekivokt var det ju inte.

Plötsligt svänger en bil in på grannens uppfart och en man i, kanske, min egen ålder, kliver ur. När han får syn på mig skiner han upp och stegar resolut fram för att hälsa. "Hej!" ropar han. "Bor du här?" "Ja, visst!" svarar jag samtidigt som en del tankar rusar till mitt huvud.

Vad gör jag i detta läge?

A: ställer mig upp topless och går fram och hälsar trevligt på min nya granne?
B: krånglar på mig överdelen och går sedan fram och hälsar trevligt på min nya granne?
C: ligger kvar och trycker med kudden framför mig och hälsar trevligt på min nya granne?

Tankarna som kommer handlar självklart om vilka möjligheter jag egentligen har i detta läge att göra ett trevligt första intryck på min nya granne. Jag kommer fram till: Noll. Attans då. Han måste tro att jag är värsta ytliga bimbon, helt enkelt.

Kan man reparera det första intrycket? En del säger; nej. Jag säger; självklart!

Vad gjorde jag då? Alternativ C så klart! Herregud, inte vill jag genera varken mig eller honom genom att stå i bikini, varm och solsvedd, det första jag gör. Jag försökte låta så trevlig som jag kunde på avstånd, och han hade vett att hålla sig lite på avstånd också. Så det här ska nog gå att reparera.

Han var där för att skruva ihop kök, berättade han, och det kommer att dröja en månad till innan de flyttar hit, så vi hinner nog smälta det här både han och jag!

BikiniKRAM

3 kommentarer:

  1. Chit pommes frites alltså! Kul händelse så här i efterhand och har skrattat högt och mkt nu när jag läste ditt inlägg :) Jag tror jag hade gjort alternativ B eller C. Oavsätt vilket skulle man lätt känna sig obekväm i situationen. Dessutom tror jag att "Du gjorde hans dag!" ;)

    SvaraRadera
  2. Hehe, tror du..;-) jo, det var allt liiite pinsamt..

    SvaraRadera
  3. O gud vilken drömsits!... Pinsamt värre. Klokt beslut att inte välja alt A dock. ;-)

    SvaraRadera

Goda människors tystnad....

Har tänkt mycket på det här med sociala medier på sistone. Att de både är av godo och av ondo är ett faktum men hur ska man förhålla sig t...