Rastlös...

Kände mig lite konstig när jag kom hem från jobbet i dag. Frånvarande, absentminded, helskum.



Vad är det som händer?



Jag är tom, men ändå kryper det i hela mig. Kan bara inte fokusera.



Hjälper inte att träffa barnen, gå och handla, göra middag, lyssna på dagens alla händelser. Lägga i en tvätt, hänga en tvätt. Fortfarande kryper det i mig.



Jag drar på mig löparkläderna, drar iväg och tar en runda runt ån. Musiken i öronen är underbar. Att springa är underbart. Känns som om jag skulle kunna springa och springa, aldrig stanna. Det är jag, musiken och mina steg. Så skönt.



När jag springer tänker jag inte på något. Eller, jo kanske tänker jag på allt. Saker och ting blir mindre komplicerat plötsligt, eller klarare på något sätt.

Jag vet fortfarande inte vad känslan beror på dock. Blev bättre av löpningen, men ändå...

RastlösKRAM