Sitter här och gömmer mig...

Sitter här vid datorn och gömmer mig. Försöker se osynlig ut. Eller försöker se ut som om jag gör något viktigt.

Gömmer mig från de RIKTIGA SYSSLORNA, kan man kanske säga. De som borde göras, ni vet. Just nu är de några stycken. De tenderar att hopa sig så här års. De har blivit väldigt ignorerade på sistone, det är nästan så att jag kan höra det hotfulla mullret av ogjorda sysslor som växer i styrka för varje minut som råkar gå av denna lördag.

Själv har man ägnat sig mestadels åt jobb under den gångna veckan. Visserligen trevligt jobb, sådant där jobb som innefattar lekar, spel, umgänge, sol och bad på annan ort, men likafullt faktiskt är jobb.

Maken målar fönster i detta nu. Går förbi mig ibland och tittar lite menande. Hemmets dammråttor och smutsgråa ytor tittar också lite sorgset åt mitt håll. Liksom den meterstora tvätthögen. För att inte tala om hur badrummen och de oputsade fönstrena glor. Eller de orensade rabatterna. Ytorna som behöver en omgång till av färg har gett upp, det ser jag tydligt. De slokar med listerna.

Och så vet jag att dottern kommer hem inom några minuter från friidrottsträningen, hon kommer inte att titta menande på mig, hon kommer att öppna munnen och undra var lunchen är. Sedan kommer hon att undra om jag kan skjutsa ut henne till kompisen i Sturefors. Sonen kommer att kvickna till efter x-box-koman och högljutt begära att få fylla huset med sina kompisar, för nu har han "stått ut" utan kompisar en hel förmiddag (han SA så häromdagen).

Sedan finns det några röster inom mig som viskande försöker få mig att förstå att jag borde ta och åka till mamma och pappa och hjälpa till med diverse saker. Hon fick komma hem från sjukhuset igår. Ska läggas in på kirurgen på måndag. Ny operation, denna gång en tumör.

Fast egentligen vill jag nog helst bara snöra på mig gympadojorna och ta ett varv runt ån, det ser fint ut ute. Kroppen värker på alla möjliga och omöjliga ställen efter veckans alla sportiga aktiviteter med eleverna (och jag kan ju inte bara sitta och titta på...).

Jaha, jaha, slut på gömmandet nu då.

Over and out KRAM


Smugit tillbaka här nu. Börjar kvällas och middagen är på förberedelse (härliga grill!), av min man måste påpekas. Fast jag brukar ju hjälpa till. Assistent kanske det kallas, eller vad jag nu är; diskare, städare, salladsgörare och diverse hantlangare etc. Men de behövs ju också.

Tänkte bara rapportera att dagen har fortsatt i degenerationens tecken.Efter ett litet, muttrande städryck, där jag transporterade saker till sina rätta platser mestadels, så kom jag och mannen överens om att vi "gör resten i morgon". DÅ ska vi minsann ta tag i ALLT som måste göras. Hahahhaha. Whatever.

Dottern blev i alla fall hämtad för övernattning hos kompis, och resterande familj gick in till stan i solen. Där var det någon slags internationell matmarknad, med en del spännande varor faktiskt, samt FULLT med folk. Trevligt att se folk, tycker jag. Efter hemkomsten fick sonen äntligen hem en kompis, de leker fortfarande, nu ute i trädgården. Själv la jag mig helt sonika på en filt i trädgården med en bok. Lyckades t o m få en liten lur där, trots att jag låg och försökte tjuvlyssna på grannens studentskiva över gatan.

Och inte har jag det minsta dåliga samvete över att jag bara latat mig i dag heller. Jag menar, ALLT kommer ju att bli gjort, I MORGON!

LatmaskKRAM