Vilodag?

Lördag. Tro det eller ej men jag har träningsvärk i mitt vänstra tumgrepp nu! (har inget ont i min högra skadade alltså). Detta måste bero på att jag spelade hockey med några elever i går på friluftsdagen, vi åkte skridskor på Stångebro bandyplan. Jag var så kaxig och drog några slagskott men det känns tydligen i dag då.

Lördag är vilodag för en hårt arbetande kvinna, men vet inte om jag riktigt känner att så är fallet faktiskt. Fast å andra sidan har jag för länge sedan slutat hetsa upp mig över det faktum att man sitter i bilen och skjutsar barnen till olika aktiviteter hela helgerna, det vore lika konstruktivt som att hetsa upp sig över att huset återigen blivit dammigt och smutsigt och att tvätthögen vuxit på en vecka, that's life liksom.

Man kan vända på negativa tankar och tänka att jag är så oerhört lycklig över att barnen kan och vill delta i alla dessa roliga och utvecklande aktiviteter och att att jag har möjlighet att förverkliga detta för dem.

Sonen var på Star Wars födelsedagsfest i Linghem t ex, leken pågår fortfarande för fullt här i köket, ackompanjerandes middagslagningen. Det var fullt med små kloner, jediriddare och prinsessor Leior när jag lämnade honom där och de har lekt och tävlat.

Jag kunde dock ha varit utan Ikano-besöket i dag kändes det som, var alla där i dag eller? Och det spelades schlagermusik live ut av några som såg ut som After Dark. Jag blir trött i huvudet och snurrig. Men present tills morgondagens kalas införskaffades av dottern utan problem i alla fall.

Lördagskram!

Gula tulpaner

Fredag. När jag kommer till mamma stöter jag, utanför hennes dörr, turligt på just den sköterska som jag precis fått namnet på av LAH som den som de haft vårdplanerarsamtal med förra veckan. Nu lyckas jag äntligen få klarhet i olika oklarheter som självklart uppstått på den tid mamma nu bott där.

Om det är något jag lärt mig under de år mamma varit sjuk så är det vikten av att få tag på rätt person. Plötsligt går allt som man fått intrycket av var omöjligt att lösa, att lösa!

Det om något borde ju kallas nyckelpersoner.

Jag ser mycket i sköterskans ögon dock. Misstänksamhet och avvaktan. Jag har lärt mig att känna igen den blicken också. Mamma är på krigsstigen igen. När jag kommer in till henne säger hon inte hej utan börjar direkt sitt brandtal om att alla är emot henne och inte vet ett dugg om något och att hon minsann tänker åka hem.

Jag lugnar och börjar prata om annat. Har med en tidning som jag bläddrar i och försöker få henne intresserad av några av nyheterna i. Jag småpratar om barnen och mitt jobb. Det som får henne lugn till slut är nog de gula vackra tulpanerna som jag köpt och nu sätter i en vas vid hennes bord. Det är hennes favoriter. Och att hon blivit lyssnad på. Vi dricker kaffe och äter den mörka choklad jag tagit med, det är ju fredag. Då får jag höra att hon varit på konsert tidigare på dagen i samlingsrummet och att det varit jättebra. Jag blir glad och sänder en stilla tacksamhetstanke till de som anordnar sådant.

Hennes naglar ser förskräckliga ut och jag sätter igång med nagelvård och målar dem slutligen fint. Mamma har alltid varit så noga med sina naglar, alltid haft så fina, långa och lackade.

Jag lämnar henne strax innan det är dags för hennes middag. Vi kramas och hon sänder hälsningar till barnen.

Jag hoppas tulpanerna gör att hon kommer ihåg att hon inte är ensam.

Kram

Bedövad

Peppen i går hjälpte! Vaknade pigg och glad och hade en riktigt bra dag på jobbet! Flow!

Ända tills tandläkaren satte sin bedövningsspruta i mig på eftermiddagen vill säga. Rullgardin ner.

Jag vet att jag alltid tålt bedövning dåligt, som barn var det en mardröm för öronläkarna, eller snarare narkosläkarna eller vilka det nu egentligen var som hade problemet, när de opererade mig, vilket jag gjorde ca sju gånger. Ingen trodde på min mamma, som berättade hur dåligt jag mådde. På den tiden fick man ligga i eget uppvakningsbås, så det var samma historia varje gång. Tills den näst sista gången då min läkare hade plåster efter kampen med mig på uppvaket (då hade det gemensamma uppvakningsrummet kommit).

Men det är svårt att hitta på något annat än bedövning mot smärta, så jag ville inte bråka i dag. Tänkte att det där var väl en barngrej.

Så fort jag fått sprutan och tungan och halvan kinden var borta började jag känna att mina muskler i överkroppen hoppade av sig själva. Sedan fortsatte skakningarna och jag var yr och såg suddigt.

Tog mig tillbaka till jobbet, men jag var som i en skakig bubbla, jag kände det verkligen som att nu svimmar jag , här och nu, så patetiskt. Blodet fortsatte att rinna inne i munnen och det kändes inte kul att behöva svälja blod. Tandläkaren hade stort problem att få stopp på blödningen. Antar att man kan bli dålig av att tandläkaren håller på vid roten också.

Och nu vet jag hur det måste kännas för dem som blir halvt ansiktsförlamade och inte kan prata ordentligt, det är fruktansvärt. Jag kunde inte forma ord. Och jag var rädd för att mitt ansikte hängde och var svullet och att jag såg hemsk ut, men jag tror inte det syntes faktiskt, det bara kändes desto värre.

När jag körde hem sedan skakade jag i hela kroppen och kunde knappt styra, och jag såg fortfarande suddigt. Jag är glad att det gick bra.

Men väl hemma och i lite lugn och ro och bedövningen som släppte och lite mat, känns det nu bra igen.

Tanden ser fin ut dock.

Men även om man inte mår bra så har man sitt jobb att sköta och det finns ingen pardon att man inte ska göra just det. Jag åker på jobbresa i morgon och då är det mycket som måste ordnas med innan man åker. Så är det bara.

Vad för jobbresa? Kul, spännade och utmanande, men återkommer kanske med detaljer en annan gång. =)

Obedövad kram!

Pepp

Pepp pepp behövs nu känns det som! Seg i dag och vet inte varför? Why? Vad hände? Sov dåligt vet jag men ändå. Ska nog i alla fall ge mig ut på en mörkerlöptur efter kvällens jobb här. Det här går inte.

Bara inte den här slutetavjanuari-februari-marstristessen slagit klorna i mig. Nu måste jag se till att ha något kul att se fram emot. Bums.

Som tandläkaren i morgon akut. Kul. En bit av en tand lossnade och det har aldrig hänt mig och jag trodde aldrig det skulle hända mig, ni vet. Fuck.

Nej, nu peppar vi, *slår mig själv på vaderna som Kajsa Bergkvist*

Kram!

Stötdämpande

Jag har tagit hand om mig själv i helgen, japp det har jag. Känner mig starkare och friskare än på mycket länge nu, cross my fingers and hope it last.

Hur jag tar hand om mig?

Lagom blandning av lugn, ro och saker att göra. Fler sköna saker än jobbiga saker? Kanske det, men främst att jag har kunnat motionera. Både igår och i dag, så skönt och jag känner hur det gör gott i mig.

Men jag tar hand om mig genom att vara lugn i sinnet och tänka att det där kan jag inte göra något åt just nu också. Som att jag lindat in mig själv i skyddande bomull. Stötdämpande. Och i öronen skön musik. Och runt omkring mig tända ljus.

Jag försöker vara snäll mot mig själv så kanske jag blir snällare mot andra omkring mig också.

Men så har jag haft en så mysig helg med barnen också, det gör gott ända in i själen.

Redo för måndag då, kom du, det blir säkert bra.

Ska bara hänga en tvätt först.

KRAM!

Red alert

Äntligen en spelad innebandymatch i dag! =D Kändes bra och det var så kul, trots att jag kände att jag förlorat så mycket kraft i handen. Det var lite komiskt när jag tänkte mig ett skott eller en pass och det inte blev något alls av det... Men jag kompenserade med mitt springande men det här måste ordnas så klart, annars vet jag inte vad jag gör. Men ROLIGT i alla fall, hoppas min förkylning kryper tillbaks till varifrån den krupit fram och håller sig där.

Elever som ville spy i papperskorgen och undrade om de var tvungna att gå till syster för att få lov att gå hem hade jag i går. Antar att vinterkräksjukan verkligen är här, för nu har jag hört om många fall plötsligt. Eller så är det det den där awarenessen som kommer så fort man hör om en sjukdom. Larm larm, red alert, vi är specialister på att arbeta upp rädslor för sjukdomar, jag tänker på den nya influensan förra året som arbetade upp en panik.

Kan inte låta bli att alltid komma tillbaka till den bästa bok som någonsin skrivits och som berättar allt, precis allt, om den tid vi lever i, fast skriven 1948. Läs den! 1984 av George Orwell, min favorit alla kategorier. Då förstår man varför vi hela tiden är rädda för precis allting. That's for the best, om man säger så. Lurade... Opium för folket. Nej, bäst jag stannar här innan jag går i gång.

Besökte mamma i dag på Åleryd och ja vad ska man säga? Vi hade en mysig stund men ändå. Mitt hjärta slits itu av sorg över hur det måste vara.

Nu ett glas vitt i väntan på sen middag eftersom vi väntar på dottern som ska komma hem från bowlingparty.

Lördagskram!

Love is in the air

Love is in the air. Dagen har gått i kärlekens tecken på många sätt och vis. Både på jobbet och hemma. Ibland gör kärleken ont och ibland är det bara som att flyga på moln.

Det jag inte kan låta bli att berätta en smula om är sonens kärlekshistoria med en tjej i hans klass. De har varit på gång att bli tillsammans flera gånger men tredje gången gillt blev det ja från hans sida innan jul. Jag undrade om hon skulle bli en frekvent gäst här hemma framöver men han sa att han ju har fullt upp med sina killkompisar.

Men nu! Nu börjas det kanske. I morgon är det dags för dubbeldate på bio tydligen. Och här har det ringts som bara den i dag och i kväll. Jag höll på att skämmas ihjäl när jag plötsligt insåg att han ringde henne på sin mobil efter att första delen av Let's Dance var avklarad och han precis skulle gå och lägga sig. Han visste inte vad klockan var och skämdes genuint när jag förklarade telefonreglerna för honom. Det var bara det att efter att han kommit i säng ringde hon! Hehe. Han blir glad när jag berättar det i morgon. Det är bättre att båda har brutit mot telefonreglerna än bara en. En mycket inkännande flicka =)

Skööön fredag här hemma. Godnatt.

Kram!

Storebror ser dig

Från Transportstyrelsen: Vi samarbetar med Swedbank bla bla bla och har satt in 174.00 kr på konto bla bla bla.

Jaha? Och varför i hela friden då? Ska jag förväntas förstå det? Men tack då. Niger fint.

Annan konstig post är att jag fick ett mycket tjockt kuvert från Tvillingregistret. I kuvertet låg en slags provtagningsmanick. Jag säger bara no way! Här ska inte få registreras någon dna eller dylikt från mig. Det räcker med att jag var dum nog att berätta om både det ena och det andra i en enkät som var tjock som en bok. De frågade t o m om hur många sexpartners man haft, om jag inte fantiserar hej vilt här nu. De tror de har mig på kroken, easy to get, men icke. Storebror ska inte få se mig så djupt in under huden.

Tänkte mig en löptur med det var snorhalt och kallt som i Sibirien så jag tog en power walk i stället. Finns det förresten ett bra svenskt ord för det? Kraftpromenad? Låter inte lika coolt om man säger så.

Har suttit och jobbat som fastlimmad på stolen hela dagen och det är inte bra för en lärare som brukar få springa omkring. Ont i rumpan får jag.

KRAM

Amatörer

Börjar lära mig det här med att att göra korta inlägg. I dag har jag inget vettigt att säga så det är lika bra jag håller tyst. Hm.... fast det var ju riktigt tråkigt det här ser jag. Kanske kan klämma fram någon liten tanke om jag försöker. Naej, hittar ingen. Tittar på min jobbväska som är tjock som en fullmatad gris bara. Lite att göra i morgon har man allt. Gäsp går och lägger mig nu så kanske jag orkar. Sonen hade för övrigt hittat ett nytt favoritord som han njutningsfullt satt och upprepade samtidigt som han spelade sitt Nintendo DS här i kväll framför teven; amatörer. Jag vet inte om han menade fuskbyggarna på tv eller star wars-gubbarna i spelet. Men ett rätt användbart ord, helt ok. Finns några sådana runt om.

Godnattkram

Lättnad

I dag har vi flyttat mamma till ett korttidsboende. Jag känner en sådan blandning av känslor så det är svårt att veta vad jag känner egentligen. Men jag vet att vi inte hade något val. En känsla jag har i alla fall är lättnad. Jag är lättad att veta att hon får rätt vård nu i lugn och ro.

Det är nog den känslan som är störst i alla fall, när jag tänker efter.

Kram

Små sår och ovänner...

Vaknade skamlöst sent, vid 9, av att sonen klappade mig på axeln och bad om hjälp med en legogubbe som behövde få sin arm bytt. Han hade varit uppe en stund och när jag tänker efter var nog det karakteristiska ljudet av grävande i lego med som ett bakgrundsljud i den extremt konstiga dröm jag drömde innan jag så diskret blev väckt. "Jag kan inte få bort armen", sa jag ynkligt, "titta på mitt sår som jag har på fingret", fortsatte jag och pekade förklarande. "Det gör inget mamma, jag försöker själv", sa han chevalereskt. Inte nog med att jag fortfarande har noll styrka i höger tumgrepp efter min skada i höstas, jag skar mig i pekfingret när jag tvättade för ett par dagar sedan (fråga inte hur det gick till...).

Små sår och ovänner ska man inte förakta, som ordspråket lyder.

Skönt att det finns ett ordspråk att gömma sig bakom när man är så fånig att man tycker att ett litet sår är så himla jobbigt då. "Sätt på ett plåster", sa mannen hjälpsamt. Bah! Plåster kan jag inte ha, jag som är i vatten jämt av någon anledning (som stavas hushållsarbete). Hatar blötsmutsiga äckliga plåster som korvar sig.

Såret sitter precis i pekfingertoppsböjen, i dag ser det bättre ut, men tills nu har det varit öppet och köttigt och det är fortfarande svullet. Bara så att ni vet och antecknar någonstans.

Jag fick faktiskt slumra om lite efter väckningen i morse, jag kände att jag verkligen behövde få sova ut för att kunna bli av med den här eländesförkylningen. Den är tyvärr kvar och nu har jag avancerat till att ta en panodil och en ipren samtidigt för att se om någon av dem tänker sig att göra någon nytta i mitt bomullsinpackade huvud. Jag vet att det inte är bra att äta dessa tabletter i månader, jag vet. Suck.

Ska åka och hämta flickorna på sin friidrottsträning i Campushallen om någon timme, så jag borde nog masa mig iväg och göra i ordning mig.

Kanske att jag lägger till något här senare i dag, om andan faller på, kanske en bild av något slag?

Tillbaka. Bilden ovan är på de kräftor som mannen slängde med i korgen när vi var och handlade. Dessa ska han och sonen äta till förrätt till den ost- och skinkpaj som jag ska laga i kväll, den var beställd av barnen. Borde ha förstått att det fanns en baktanke. Osten är tydligen sonens nya favorit som han smakade hos en kompis häromdagen, Boxholmsost. Jag håller inne med alla eventuella Boxholmsskämt här så att jag inte förnärmar någon, men ändå...

Kram igen!

KRAM!

Tittar in...

Tänkte bara titta in här och säga att jag tyvärr inte har någon riktig ork eller tid att skriva något inlägg i kväll. Det är fredag för det första och för det andra har jag haft en utmattande vecka, för det tredje är min förkylning inte bättre och jag börjar känna mig riktigt pissed off.

Så jag tar fredagsmyskväll här och ser om det blir någon ljusning till i morgon. Det vore på tiden. Om man säger så.

I'll be back.

Kram!

Fira med champagne...

Lyxlyxlyx. Var får man sitta alldeles stilla i lugn och ro och bara prata om sig själv och bli ompysslad till kropp och själ? Och läsa blaskiga skvallertidningar som man aldrig skulle ta i ens med en tång annars? Och bli schamponerad och masserad i hårbotten till lugn musik? Jag känner mig nästan kriminellt omhändertagen när jag går till frisören. Det är visserligen nästan som om man blivit rånad när man tittar på kontot efteråt, men ändå. Detta är den enda riktiga lyx jag brukar unna mig, så jag vägrar skämmas.

Jag var hos en ny frisör i dag och jag är alltid så nervös då. Tänk om det visar sig att frisören inte kan sin sak eller missuppfattar mig totalt, det vore en mardröm för jag är riktigt konservativ när det gäller mitt hår. Förra gången hade jag också en ny frisör och då blev jag inte nöjd alls.

Men nu blev jag supernöjd! =D För det första stämde personkemin direkt med den underbara frisörskan, tror aldrig jag gillat någon så mycket förut. Hon var riktigt framåt, rolig och öppen på precis rätt sätt. Och för det andra, men det viktigaste: hon var riktigt kunnig. Yes! Nu vet jag äntligen vart jag kan gå framöver igen.

Kanske var jag inte den lättaste kunden att ha direkt, för när hon började bli klar med slingorna efter ett par timmar, sa hon till sin elev: "När vi är klara med det här håret får vi fira med champagne!" Det efter att hon fått göra slut på hela förrådet av foliepapper och skickat eleven att torktumla fler till resten av håret. Jag har riktigt mycket hår. Hehe.

Eleven fick locka håret då hon fick sin nästa kund. Men det gjorde hon bra.

KRAM!

Borttagande

I morgon ska allt julpynt ner för då är det tjugonde dag Knut och då dansas julen ut. Det har alltid varit lätt att komma ihåg för min äldsta bror fyller år i morgon =D.

Jag har inte fuskat mer än att de flesta tomtarna har åkt ner i kartongen redan. Dessa små tomtar fick vara kvar för de är så söta tycker jag, men i morgon åker de. Fast jag är väldigt skrockfull och jag har fått lära mig att man måste ha en tomte kvar i hemmet, annars får hemmet otur. Hustomten får man inte reta upp, så han har en plats året runt i köket. Så du som undrat över om jag glömt julpynt förut vet nu alltså att jag inte glömt.

Det brukar kännas lite tomt och ödsligt vet jag av erfarenhet efter borttagandet, så jag funderar på att skämma bort mig själv med lite härliga tulpaner i morgon. Få lite vårkänsla kanske. Fast decimetern snö jag borstade bort från bilen i morse motsäger vårkänslan lite. Ska tulpanerna in måste jag dock se till att få det lite städat först, annars är det bortkastat. Hm, vi får nog se helt enkelt.

Kram!

Saknat

Kände en så otrolig längtan och saknad efter min bror och hans underbara fru så jag åkte dit på visit efter jobbet. Nu när de har flyttat till sin fantastiska bostadsrätt och vi inte längre bor i samma grannskap med promenadavstånd, har jag börjat få den här saknaden och suget efter dem. Men herregud det tar bara några minuter med bil dit, vi är så bortskämda i den här stan med de korta avstånden!

Fick hjälp av bror min med nya mobilen och spotifykontot, jag har tyvärr lite svårt att hantera touch screen än så länge, men jag vänjer mig nog snart. Känner mig som klumpfinger plötsligt, och jag som var så snabb på att messa förut. Saknar den gamla telefonen lite...

Det var härligt att få träffa eleverna i dag igen, jag har saknat dem också. Och varje gång man har haft lov ser man hur de vuxit och ser äldre ut när de kommit tillbaka, det är nästan läskigt att jobba på högstadiet, man kan nästan se dem växa framför sig.

Dagens fåniga liknelse som jag bjöd på: Nu är det dags att kliva av boskapsvagnen och äntra x2ooo. Är ni med på samma tåg? Fniss fniss.

Det bjuder jag på som sagt.

KRAM!

Rörelse

Messi vann priset!

Och matchen Milan-Udinese i förrgår var riktigt spännande. Börjar känna att suget efter fotboll sakta men säkert återkommer till mig! Måste vara ett vårtecken.

Annars blev jag lite spattig av alla tak-historier i dag. Frågade nervöst mannen när han kom hem om vi behövde vara oroliga för vårt.

Första dagen på jobbet avklarad, och fast den var en studiedag och utan elever således, har det känts bara bra. Vi hade fått nya kollegor till arbetslaget och det är mycket roligt tycker jag! Ärligt talat är det ganska skönt att komma igång med allt igen, även om det innebär att det är slut på de lata dagarna. Einstein har tydligen sagt "Livet är som att cykla, för att hålla balansen måste man vara i rörelse". Ja, nu är jag allt i rörelse igen! Känns alltså helt okay.

Både mannen och sonen ville bli klippta här i kväll, men mannen fick bli först så det blir frisersalong här i morgon då med. Tjänar nu in mitt eget frisörbesök i veckan... Behovet känns stort.

Kram!

Stor komik

Oj, oj pappa måste börja lära sig att åka buss. Vi kan inte hålla på och skjutsa runt på honom hela tiden direkt. Och inte får man betala kontant nuförtiden. Det var stor komik i dag när jag försökte lära honom hur han sms:ar sms-biljett. Bara detta att vara tvungen att lära sig mobiltelefon och att sms:a när man är 77, är det inte fantastiskt roligt, så säg. Nej, kanske inte. Låt mig säga att jag inte tror att detta gick hem precis, men visst var jag lite rolig som försökte? Han skrattade faktiskt lite åt eländet och det är ju bra.

Sprang i dag också och jag höll verkligen på att halka ihjäl mig. Snälla kyla och snö, kom tillbaka! Please!

KRAM

Isbakhalt

Äntligen! Kände mig så stark att jag gav mig ut och sprang en ca 7.5 km! I regnet. Men, det var så skönt och jag kände att jag skulle kunnat ha sprungit i all evighet. Lite isbakhalt var det allt dock.

Hoppas jag inte får något bakslag nu, för jag var tvungen att snyta mig ca tusen gånger när jag kom hem. Min näsa är röd och sårig. Men det varma badet efteråt gjorde susen. Jag vägrar att vara sjuk mer, det är bara så.

I dag har allt liksom börjat också. Sonens tidiga bandyträning. Min jobbångest etc etc. Dottern höll på att bryta ihop när hon insåg här ikväll att det bara var en sovmorgon kvar nu.

Men jag håller kvar i ledighetskänslan så länge jag bara kan. Förtränger kan man kalla det. Eller har det skönt.

Annars är ju sanningen den också att jag har det så fruktansvärt jobbigt med mina föräldrar. Jag orkar inte ens prata om det, jag vill bara krypa ner under täcket och vakna när allt är över.

KRAM!

Navelskåderi

Började jobba i dag. Med mitt universitetsuppdrag som legat och kastat arga blickar på mig hela ledigheten.

Annars är det navelskåderi av högsta klass som är min prioritet så länge som jag bara kan innan jag kastas rakt in i köttkvarnen igen.

Fredagsmys är inte heller att förakta. Så det ska vi ha nu.

Kram!

Tjejmys

Trettondagen i dag och inte mycket action här kan jag säga. Jag och barnen har en riktig mysdag, kollar på tjejfilm och äter och umgås. Så skönt att man skäms.

Fast att förkylningen är mycket bättre så känner jag mig fortfarande inte bra och nu har halsen börjat göra mer ont i stället. Just typiskt.

Och jag kan inte tro att de här är sant men vad gör man inte för en tjejkväll med sin dotter, men vi tittar på 24 timmar med Pernilla Wahlgren och Marcus Schenkenberg. Just nu kom Pernilla injoggande i sovrummet i en precis likadan pyamas som jag har. Pernilla är cool tycker jag. Men alltså, det känns konstigt att titta på två som håller på och råstöter på varandra på tv. Borde de inte få vara privata liksom? Haha vad lurad jag var då, det är så klart bara fejk. A big commercial för dem båda. Och här sitter vi och tittar.

Nej, jag har visst ett hus och hem att ta tag i här nu kanske efter denna lata dag.

Kram!

Really suck on it...

Mått mycket bättre i dag! Ser ljuset i tunneln.

Och så har jag haft en så kul dag också. Det hjälper =)

Sonens kompis och hans pappa och vi var och spelade laserdome. Det är så barnsligt kul. Fast att jag really suck on it. Jag börjar förstå att det här med att jag är uppvuxen med dockhus och barbies och doftsudd har haft större inflytande än vad jag trott. Jag förstår verkligen inte hur man trycker på en avtryckare på ett vapen. Smyga och huka och kasta mig fram bakom hörn kan jag, jag är trots allt en sportig kvinna, men jag kan inte trycka på en avtryckare tydligen.

Jag avfyrade tydligen 33 skott på en halvtimme., med 30 procents träffsäkerhet. Don't you love statistics!? Sonen avfyrade 1810 skott. Bara så att ni förstår jämförelsen.

Men nu vet jag vad jag gjorde för fel, det var tydligen någon slags sensor jag skulle hållit handen för samtidigt som jag sköt, vilket jag inte förstod. Typiskt mig.

But I will get my pay back time. Jag är som vanligt en riktigt dålig förlorare. Inget nytt under solen där. =D

Kram!

Från Bevakningstjänst?

Så här roligt har jag på jullovet just nu. A real blast. Allt utom Ipren (som alltid finns hemma) införskaffade jag i går i ren desperation. Brukar vara lite dålig på egenvård och mest gå och vänta ut eländet medan jag snörvlar i hushållspappret. Faktiskt känner jag mig bättre nu när jag överdoserat nässpray och c-vitamin. Och känner mig lite lyxigare när jag snyter mig i Kleenex. Alltid något att bli glad över.

Ska tvinga mig ut på en promenad i snöyran också, känna lite frisk luft i luftrören kan väl inte vara skadligt i alla fall. Kändes bättre efter att jag gjorde det i går i alla fall.

Huset är fortfarande ett hus där Star Wars pågår, det är bara lite nya pojkar som kommer och går.

Och så ringde det på dörren och där står en man från Bevakningstjänst. Trodde jag. Men han var visst från Tekniska Verken och ville läsa av mätaren. Varför står det Bevakningstjänst på deras kläder nu för tiden? Han tog snällt på sig blåa tossor och tassade ner i källaren. Han undvek snällt att titta på min sidenpyamasförsedda kropp också. Eftersom det pågått målning i källaren ett tag fick jag be om ursäkt för att han knappt kom fram till mätaren för grejer som stod i vägen. "Har jag fått nåt brev om att du skulle komma?" frågade jag ursäktande. "Nej, vi kommer på vinst och förlust" svarade han. Jasså, tänkte jag, det måste vara många förluster då folk väl vanligtvis jobbar så här dags? Sedan gick jag undan och snöt mig och hostade i tvättstugan lite diskret. "Krya på dig" sa han vänligt när han gick.

Åh, vad jag längtar efter att få bli mig själv igen. Då har jag väl hunnit få slut på min ledighet bara är jag rädd.

Snörvlande kram

Sådär kul

Har jag sagt att jag är dunderförkyld? Ja, det sa jag visst på nyårsafton redan och inte har det blivit bättre. Mycket sämre. Det enda som är bra är väl att jag är tyst och inte stör min omgivning, för jag har knappt någon röst. Nyser, snorar och snyter mig och kan inte sova på nätterna. Jag blir galen.

Bihålorna är totalt fyllda och huvudet känns som en fylld tomat. Sådär kul.

I dag har jag tillåtit mig att ta det lugnt, i och för sig är huset fullt med pojkar som leker Star Wars, men, men.

Hoppas så att jag mår bättre snart.

KRAM!

Rumpträning

Målat hela dagen nästan. Snart är källarvåningen som ny. Det är bara det att så fort man målat på ett ställe hittar man nya som ser sunkiga ut. Konstigt det där. En tanke: de som bestämde att brunsvarta dörrar, foder och lister överallt var höjden av snygghet 1980, de borde få något slags straff. Då menar jag inte familjen som följde modet och införskaffade detta, utan de som bestämde att det var modernt. Kallas Marknaden eller något sådant, eller?

Nästa projekt lär bli att forsla bort allt skräp som staplat sig i förrådet i källaren, vem har lagt det där?! Vi har bara bott här i ett år, men ändå kommer jag knappt in där längre. Jag har precis för mig om att vi slängde lastbilar med skräp när vi flyttade hit.

Jag har faktiskt lite träningsvärk i rumpan av allt målande, bara i rumpan, ingen annanstans. Jag kom på att det måste bero på att jag hela tiden måste sträcka mig eftersom jag inte når. Bra för rumpan alltså.

I morgon är det måndag och jag är ledig ännu en vecka, så fantastiskt underbart skönt. Praise God.

KRAM!

2010

Kanske att jag skulle ta och minnas året som gått nu då på det nya årets första dag. Kan kanske vara passande.

Fast, nej, jag har ingen större lust faktiskt. Varför ska man göra det egentligen? Vi försökte göra det tillsammans med barnen i går vid supén och trots att vi gjort så mycket detta år kändes det bara torftigt på något sätt. Så kom jag på att jag brukar säga till mina elever att de hellre ska fokusera på en upplevelse och använda sinnena när de ska skriva och inte bara redovisa händelser. Precis därför blir det platt när man bara går igenom alla händelser under ett år.

Så vi struntar i det alltså.

Låt mig bara säga att för mig har 2010 varit ett omvälvande år. Det har varit ett år som kommer att få konsekvenser för min framtid. Det är jag säker på.

2011 har startat lugnt och stilla i alla fall. Ivanhoe på tv, åh, vad jag älskar den filmen! Jag har sett den nästan varje år på nyårsdagen sedan tidernas begynnelse. Jag kan nästan alla repliker utantill och sitter och säger dem njutningsfullt högt. Min dotter tittade konstigt på mig. Men språket! Vackert. Och kärleken! Vackert.

En bild på vår katt Filip som numer bor i småland på landet. Detta är en av alla bilder den nya matten skickar till mig då och då. Det är jag glad för att hon gör. Saknar min katt så! (se där något jag saknar alltså!).

Snart Hipp hipp! Så kul!

KRAM!