Äntligen! Kände mig så stark att jag gav mig ut och sprang en ca 7.5 km! I regnet. Men, det var så skönt och jag kände att jag skulle kunnat ha sprungit i all evighet. Lite isbakhalt var det allt dock.
Hoppas jag inte får något bakslag nu, för jag var tvungen att snyta mig ca tusen gånger när jag kom hem. Min näsa är röd och sårig. Men det varma badet efteråt gjorde susen. Jag vägrar att vara sjuk mer, det är bara så.
I dag har allt liksom börjat också. Sonens tidiga bandyträning. Min jobbångest etc etc. Dottern höll på att bryta ihop när hon insåg här ikväll att det bara var en sovmorgon kvar nu.
Men jag håller kvar i ledighetskänslan så länge jag bara kan. Förtränger kan man kalla det. Eller har det skönt.
Annars är ju sanningen den också att jag har det så fruktansvärt jobbigt med mina föräldrar. Jag orkar inte ens prata om det, jag vill bara krypa ner under täcket och vakna när allt är över.
KRAM!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
-
Har tänkt mycket på det här med sociala medier på sistone. Att de både är av godo och av ondo är ett faktum men hur ska man förhålla sig t...
-
Befinner mig uppe i Idre nu sedan i lördags em och tänkte ge några snabba tankar härifrån. Resan hit gick trots klass två varningar om snöka... -
I dag har jag tre tankar om semester som måste ut. Jag börjar med den enklaste och ytligaste: Jag HATAR att packa inför semesterresor. I mor...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar