Bedövad

Peppen i går hjälpte! Vaknade pigg och glad och hade en riktigt bra dag på jobbet! Flow!

Ända tills tandläkaren satte sin bedövningsspruta i mig på eftermiddagen vill säga. Rullgardin ner.

Jag vet att jag alltid tålt bedövning dåligt, som barn var det en mardröm för öronläkarna, eller snarare narkosläkarna eller vilka det nu egentligen var som hade problemet, när de opererade mig, vilket jag gjorde ca sju gånger. Ingen trodde på min mamma, som berättade hur dåligt jag mådde. På den tiden fick man ligga i eget uppvakningsbås, så det var samma historia varje gång. Tills den näst sista gången då min läkare hade plåster efter kampen med mig på uppvaket (då hade det gemensamma uppvakningsrummet kommit).

Men det är svårt att hitta på något annat än bedövning mot smärta, så jag ville inte bråka i dag. Tänkte att det där var väl en barngrej.

Så fort jag fått sprutan och tungan och halvan kinden var borta började jag känna att mina muskler i överkroppen hoppade av sig själva. Sedan fortsatte skakningarna och jag var yr och såg suddigt.

Tog mig tillbaka till jobbet, men jag var som i en skakig bubbla, jag kände det verkligen som att nu svimmar jag , här och nu, så patetiskt. Blodet fortsatte att rinna inne i munnen och det kändes inte kul att behöva svälja blod. Tandläkaren hade stort problem att få stopp på blödningen. Antar att man kan bli dålig av att tandläkaren håller på vid roten också.

Och nu vet jag hur det måste kännas för dem som blir halvt ansiktsförlamade och inte kan prata ordentligt, det är fruktansvärt. Jag kunde inte forma ord. Och jag var rädd för att mitt ansikte hängde och var svullet och att jag såg hemsk ut, men jag tror inte det syntes faktiskt, det bara kändes desto värre.

När jag körde hem sedan skakade jag i hela kroppen och kunde knappt styra, och jag såg fortfarande suddigt. Jag är glad att det gick bra.

Men väl hemma och i lite lugn och ro och bedövningen som släppte och lite mat, känns det nu bra igen.

Tanden ser fin ut dock.

Men även om man inte mår bra så har man sitt jobb att sköta och det finns ingen pardon att man inte ska göra just det. Jag åker på jobbresa i morgon och då är det mycket som måste ordnas med innan man åker. Så är det bara.

Vad för jobbresa? Kul, spännade och utmanande, men återkommer kanske med detaljer en annan gång. =)

Obedövad kram!