Små sår och ovänner...

Vaknade skamlöst sent, vid 9, av att sonen klappade mig på axeln och bad om hjälp med en legogubbe som behövde få sin arm bytt. Han hade varit uppe en stund och när jag tänker efter var nog det karakteristiska ljudet av grävande i lego med som ett bakgrundsljud i den extremt konstiga dröm jag drömde innan jag så diskret blev väckt. "Jag kan inte få bort armen", sa jag ynkligt, "titta på mitt sår som jag har på fingret", fortsatte jag och pekade förklarande. "Det gör inget mamma, jag försöker själv", sa han chevalereskt. Inte nog med att jag fortfarande har noll styrka i höger tumgrepp efter min skada i höstas, jag skar mig i pekfingret när jag tvättade för ett par dagar sedan (fråga inte hur det gick till...).

Små sår och ovänner ska man inte förakta, som ordspråket lyder.

Skönt att det finns ett ordspråk att gömma sig bakom när man är så fånig att man tycker att ett litet sår är så himla jobbigt då. "Sätt på ett plåster", sa mannen hjälpsamt. Bah! Plåster kan jag inte ha, jag som är i vatten jämt av någon anledning (som stavas hushållsarbete). Hatar blötsmutsiga äckliga plåster som korvar sig.

Såret sitter precis i pekfingertoppsböjen, i dag ser det bättre ut, men tills nu har det varit öppet och köttigt och det är fortfarande svullet. Bara så att ni vet och antecknar någonstans.

Jag fick faktiskt slumra om lite efter väckningen i morse, jag kände att jag verkligen behövde få sova ut för att kunna bli av med den här eländesförkylningen. Den är tyvärr kvar och nu har jag avancerat till att ta en panodil och en ipren samtidigt för att se om någon av dem tänker sig att göra någon nytta i mitt bomullsinpackade huvud. Jag vet att det inte är bra att äta dessa tabletter i månader, jag vet. Suck.

Ska åka och hämta flickorna på sin friidrottsträning i Campushallen om någon timme, så jag borde nog masa mig iväg och göra i ordning mig.

Kanske att jag lägger till något här senare i dag, om andan faller på, kanske en bild av något slag?

Tillbaka. Bilden ovan är på de kräftor som mannen slängde med i korgen när vi var och handlade. Dessa ska han och sonen äta till förrätt till den ost- och skinkpaj som jag ska laga i kväll, den var beställd av barnen. Borde ha förstått att det fanns en baktanke. Osten är tydligen sonens nya favorit som han smakade hos en kompis häromdagen, Boxholmsost. Jag håller inne med alla eventuella Boxholmsskämt här så att jag inte förnärmar någon, men ändå...

Kram igen!

KRAM!