Jag är inte mycket för att hålla på och sakna saker som försvunnit. Jag försöker gå vidare helt enkelt.
Men i dag kan jag inte få bort detta ur huvudet:
Jag saknar min mamma.
Nej, hon är inte död, men hon är borta.
Jag saknar den mamma som jag älskade, jag gjorde faktiskt det, det minns jag bestämt.
Jag önskar av hela mitt hjärta att jag någon gång i framtiden kan börja minnas min mamma igen. Som hon verkligen var.
Kram
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
-
Underbar dag! Solen skiner och allt. Jag hör sommarljud utanför, fåglar och gräsklippare och den där särskilda försommarlukten tar sig in ge... -
Jag brukar prata med mina elever om hur man kan börja. Ja, då menar jag hur man börjar en text, oftast är det svårast att just börja, men om... -
Jag tvekar. Jag stegrar mig inför hindret som en skygg häst. Vill knappt säga vad jag tänker på. Vart har den alltid så entusiastiskt disk...
Saknar henne med... Tufft nu.. Hoppas du är ok??
SvaraRaderaTack bror. Jo visst är det tufft. Jag är ok, hoppas du är det också? Miljoner kramar Syster Yster
SvaraRadera