Jag är inte mycket för att hålla på och sakna saker som försvunnit. Jag försöker gå vidare helt enkelt.
Men i dag kan jag inte få bort detta ur huvudet:
Jag saknar min mamma.
Nej, hon är inte död, men hon är borta.
Jag saknar den mamma som jag älskade, jag gjorde faktiskt det, det minns jag bestämt.
Jag önskar av hela mitt hjärta att jag någon gång i framtiden kan börja minnas min mamma igen. Som hon verkligen var.
Kram
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
-
Så sitter man här i soffan igen med knäet i bandage och i högläge på kudden. Bandaget är lite tufsigare i dag, och det ska alltså sitta... -
Man lever ett rätt märkligt liv som lärare egentligen. På många sätt antagligen, men det jag tänker på just nu är det eviga läsårslivet som ...
-
Jag brukar prata med mina elever om hur man kan börja. Ja, då menar jag hur man börjar en text, oftast är det svårast att just börja, men om...
Saknar henne med... Tufft nu.. Hoppas du är ok??
SvaraRaderaTack bror. Jo visst är det tufft. Jag är ok, hoppas du är det också? Miljoner kramar Syster Yster
SvaraRadera