Jaha, och här ska man tänkas välja ut ett ögonblick då alltså? Som är extra minnesvärt på något sätt eller? Ska det vara ett bra eller dåligt? (nu låter jag som eleverna som ställer ett antal kontrollfrågor på att de verkligen har förstått uppgiften rätt innan de kan börja...).
Hur som så säger det sig ju självt att det är omöjligt.
Att välja ett alltså.
Eftersom jag har två barn.
Det ögonblick när min dotter gled ur mig med ett blött smackande ljud och lades på mitt bröst som en varm, våt säl, det ögonblicket går för övrigt inte att beskriva på ett rättvist sätt, jag har i alla fall inte orden för det. Det var bara helt ofattbar lycka och kärlek.
Och så trodde man att man inte kunde känna så igen, men så upprepades det exakt lika med ögonblicket då min son föddes. Sådan lycka är obeskrivbar helt enkelt.
Ja, det finns kanske inte så mycket mer att säga då, eftersom jag tydligen inte hade ord för det.
Annars brukar jag få säga orden "ett ögonblick" rätt ofta, t ex när mina elever vill ha hjälp eller min uppmärksamhet flera på samma gång. Det händer väldigt ofta. Kan man säga. Och hemma kan jag få säga det flera gånger till mina barn, främst min son, som vill detsamma. Eller till min man som vill ha sitt kaffe. Det är lite sådär med folks tålamod att vänta på sin tur kan jag tycka. Den enda gången det verkligen fungerar med de där orden är väl när någon ringer och söker någon i familjen, som inte är jag då, då fungerar det, för då kan de inte säga emot.
Ögonblickskram!
Hur som så säger det sig ju självt att det är omöjligt.
Att välja ett alltså.
Eftersom jag har två barn.
Det ögonblick när min dotter gled ur mig med ett blött smackande ljud och lades på mitt bröst som en varm, våt säl, det ögonblicket går för övrigt inte att beskriva på ett rättvist sätt, jag har i alla fall inte orden för det. Det var bara helt ofattbar lycka och kärlek.
Och så trodde man att man inte kunde känna så igen, men så upprepades det exakt lika med ögonblicket då min son föddes. Sådan lycka är obeskrivbar helt enkelt.
Ja, det finns kanske inte så mycket mer att säga då, eftersom jag tydligen inte hade ord för det.
Annars brukar jag få säga orden "ett ögonblick" rätt ofta, t ex när mina elever vill ha hjälp eller min uppmärksamhet flera på samma gång. Det händer väldigt ofta. Kan man säga. Och hemma kan jag få säga det flera gånger till mina barn, främst min son, som vill detsamma. Eller till min man som vill ha sitt kaffe. Det är lite sådär med folks tålamod att vänta på sin tur kan jag tycka. Den enda gången det verkligen fungerar med de där orden är väl när någon ringer och söker någon i familjen, som inte är jag då, då fungerar det, för då kan de inte säga emot.
Ögonblickskram!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar