Kanske man skulle...

...skriva lite i sin blogg...? Då och då i alla fall? Hösten är här och en liten, liten lust börjar göra sig påmind.

Ser du bilden ovan? Den tog fotografen som fotograferade inför vår försäljning av föräldrarnas sommarstuga i Kallvik för några veckor sedan. Den är tagen nere vid badet som vi kallar "lilla badet". Det är så vackert att det nästan gör ont i mig att se på den.

Nu ska jag och mina bröder ut och fortsätta att rensa ut allt ur hus och bod. Det är en underbar höstdag idag och kanske tar jag några bilder och kan lägga upp en vacker höstbild därifrån senare.

Om stugan är såld?

Ja.

Kram!


Här har vi ett foto från idag. En otroligt vacker höstdag! "Hejdå lillstugan", sa jag när jag stängde dörren för sista gången, och min bror tittade lite oroligt på mig. Ska hon bli nostalgisk nu? tänkte han säkert. "Många nätter vi tillbringade där", sa jag lite kärvt, och klappade ömt på dörren när jag gick.

Kram igen!

Hej igen!

Jag har ju en blogg, ja just det ja. Stackars totalignorerade blogg som jag inte brytt om det minsta sedan i somras och knappt då heller. Tittade bara in här och ändrade layoten till hösttema, även om det varit brittsommar här nu några dagar så tror jag nog ändå hösten är här nu när vi skriver oktober i almanackan.

Fick en liten tagg av dåligt samvete över att jag inte brytt mig om att vårda bloggen på sistone, har jag nu en gång för alla gett den ett liv kan jag inte bara överge den helt, även om jag inte vet vad jag ska ha den till riktigt...

Får fortsätta fundera på det således.

Höstlig kram!

Älskade Sommar!

Älskade Sommar!

Vill bara att du ska veta att jag älskar dig utan förbehåll!

Jag vet att jag ibland kan klaga över ditt väder och över att jag måste ta fram mat, fika, mellis och snacks hela tiden och därefter plocka undan och diska. Jag vet att jag kan klaga över att barnen är osams ibland och att de tydligen ofta föredrar att sitta vid en dator framför att springa ute och leka med kottar eller nåt (som jag gjorde som barn, jag var ALLTID ute...). Jag vet att jag kan klaga över detta evinnerliga packande och uppackande.


Men lyssna inte på det och ta inte åt Dig! För det jag tycker är att det är helt otroligt SKÖNT att Du är här! Jag älskar din värme, särskilt när du låter dina strålar lysa från en blå, molnfri himmel som du gjorde förra veckan, TACK! Det får du gärna göra så mycket Du vill i sommar, på de platser vi är på!

Jag älskar att jag kan vara ute så mycket och bada, sola, ligga och läsa, leka med barnen, grilla, sitta ute och dricka vin med vänner i sommarkvällen, plocka bär, ja allt det där Du vet som man gör UTE när det äntligen är sommar.

Och jag älskar att få lata sovmorgnar och slippa ställa alarmet och skynda på barnen till skolan eller helgaktiviteterna. Jag älskar att slippa ha tider att passa, ja, det älskar jag nog mest av allt!!! Härliga, härliga ledighet.

Och jag älskar alla mysiga, småputtriga, lättsmälta sommarprogram på tv och Sommarpratarna i P1. Och att ligga och titta på halvkassa filmer i sängen innan man somnar, alldeles för sent varje kväll.

Jag älskar att resa bort också. Det är underbart att få vara på semester och resa. Det ska vi göra nu nästa vecka.

Älskande kramar!

Sommarlov

Så är det sommarlov och det blev som jag trodde att jag inte skriver blogginlägg alls. Sorry.

Till att börja med kom den underbara midsommaraftonen (visst vädret var väl sisådär,men så är det ju alltid på midsommar,it goes with the concept)och det var mycket att fixa och dona med och det var fantastiskt mysigt att fira med så många i familjen.

Äntligen kom vädret,min vän solen,och då är allt enkelt.Jag myser här i stugan på landet och badar och läser och gör sådant man gör när man har barn som har sommarlov också.

I morse vaknade jag av att göken gol och jag låg och undrade i vilket väderstreck han gol, visst har det någon slags gammaldags betydelse,vilken jag nu glömt. Jag satt sedan alldeles ensam på altanen med min frukost och tittade ut över naturträdgården där smultronen lyser lockande röda överallt just nu,och blåbären börjar mogna. Jag lyssnar på stillheten. Så underbart.

Sommarkram!

Snart sommarlov...

Eleverna slutade i går och det var coolt och häftigt som vanligt med alla känslor som sprutade, även om jag inte hade någon egen nia som slutade.

Otroligt vackert och underbart var det på mina barns avslutning i tisdags kväll, det är alltid fantastiskt! Vi gick ut på restaurang i stan efteråt och det kändes så lyxigt och mysigt, det får gärna bli tradition!

Nu är det några dagar av praktiskt och administrativt arbete som gäller på jobbet, men det känns faktiskt helt okay i år, jag känner ingen stress och brådska att ta sommarlov på riktigt ännu, varför vet jag inte riktigt. Men jag vill verkligen bli klar med så mycket som möjligt innan semestern börjar, hoppas jag kan bli mer effektiv än jag var i dag bara, kände mig som paralyserad av allt som måste bli gjort i dag.

När sommarlovet verkligen kommer på riktigt tror jag inte att jag kommer att blogga mer i sommar faktiskt. Vi ska mest vara på landet och jag ska försöka lägga bort datorbehovet så mycket som möjligt har jag tänkt.

Sommarkram!

Ha det bra

Det närmar sig. Snart avslutning för eleverna och i morgon eftermiddag dags för mina barns avslutning, den brukar var så fin att jag gråter. Sonen säger dock rakt ut att han absolut inte vill ha sommarlov och helst skulle fortsätta gå i skolan hela sommaren. Sådant gör mig bara glad! Han har det så bra i skolan, det är underbart, så borde alla barn få känna.

Tänk om ändå min mamma kunde känna något liknande någon gång nu, men nej hon vill bara bort och någon annanstans hela tiden nu. Det skär i hjärtat att det måste vara så här. Och hon är så sjuk. Varför måste det vara så här?

Midsommar närmar sig och jag tänker att det nog blir första Midsommarafton som hon inte kan vara på landet nu, det är omöjligt, fast hon inte förstår det själv.

Nej, dags att sova.

Godnattkram

Älskar

Lyssnade på radion i dag. Det är inte något ovanligt för mig kan jag bara snabbt meddela om det undrades. Jag älskar att lyssna på radion. Om jag ska vara ärlig är det ett medium jag föredrar faktiskt. Det är lite som att läsa en bok, vilket toppar min lista över saker att göra. Och en sådan underbar långhelg som man haft nu har gett mig möjlighet att lyssna på radio igen. En försmak av sommaren, jag ryser av välbehag när jag tänker på att jag ska få ligga i en solstol (förhoppningsvis!) och lyssna på sommarpratarna i sommar. Jag har inte större anspråk på livet, egentligen. Eller, jo kanske några till, men ni som känner mig vet vilka ;-)

Jag städade lillstugan på landet samtidigt som jag lyssnade på radion, det var det jag skulle komma till. Dammsög med vällust upp alla gamla spindelnät och döda myror efter vintern och lyssnade samtidigt på en kvinna som berättade om sin uppväxt som kurd. Jag insåg att hon var känd men jag fattade aldrig riktigt vem hon var. Men det är det fina mend radio, du måste inte veta; det är historien de berättar som är intressant. Som i en bok.

Jag inser också hur mycket jag älskar den här tiden på året, försommaren och underbart vackra dagar som ger dig hopp och längtan till framtiden. Till sommaren. Jag älskar att vara i sommarstugan och få kasta av mig allt och bara vara. Bara vara jag. Med naturen.

Jag ligger i den tidiga morgonen och ser ljuset, jag hör fåglarna, och ingenting annat utom min egen andning, och mitt hjärtas slag.

Kram!

Långledigt

Äntligen långledigt! Nu ska jag försöka ta det lugnt och stressa ner. Välkommen juni!

Kram!

I väntan

Inte ett vettigt ord får jag ur mig så jag kan skriva något klokt eller roligt eller smart eller vad som helst här på bloggen längre. Sorry.

Så det är så här författarna känner när de får "skrivkramp"? Det är inte kramp, det är olust, kan jag meddela. En känsla av att inget som jag skriver är av något som helst intresse överhuvudtaget, så why bother. Och en liten paranoid känsla som sticker en i sidan och viskar: "allt vad du säger kommer att kunna användas mot dig"...

Jag ska inte lägga ner bloggen, men jag väntar på LUSTEN.

Och jag väntar på sommarlov...

Intet är som väntans tider...

Ibland känns det som om det är det enda jag gör här i livet, VÄNTAR, på något. Kanske inte en slump att min favoritpjäs heter "I väntan på Godot"...

KRAMAR

Skönt

Det som är skönast just nu är att träna. Det är det som verkligen får mig att stå ut med allt och får mig att klara av vardagen.

Jag är så glad att ha möjligheten att få tillhöra idrottslag, det är så underbart att träna och spela matcher tillsammans. Jag har alltid älskat det, även om det kan vara skönt att idrotta och träna individuellt också. Men nu för tiden slår detta med lagidrotten allt, annars skulle jag kanske inte få ändan ur och komma iväg.

Kram!

Det här med maj...

Det är bara att ta ett djupt andetag, hålla för näsan och hoppa bomben rakt ner i maj. Så känner man varje gång maj kommer har jag börjat förstå. Nu är det snart slut på maj, men det underlättar inte direkt eftersom det är just slutet av maj som är, om möjligt, ännu värre.

Nu vill jag inte verka svartsynt här, det är ju mycket trevligheter i maj ofta, men det är bara det att det inte riktigt spelar någon roll om det är trevligt eller otrevligt liksom, det är det här med att det är för mycket.

Fast jag känner mig rätt lugn i år. Orkar liksom inte hetsa upp mig för mycket över alla fester, vernissager, samtal, musikaluppträdanden, friluftsdagar, picknickar, konferenser, utvärderingsdagar, "mysa-med-klassen-dagar", läger, avslutningar eller ens höja på ögonbrynen åt betygssättandet.

Det löser sig nog helt enkelt i år med. Och snart är juni här.

Majkram!

Yes, we can.

Nehej. Kanske dags att göra något åt saken. Vadå för sak? Ja, det finns väl rätt många saker jag skulle behöva göra något åt. Men jag vägrar tro att jag är den enda som inte får saker gjorda som borde bli gjorda. Därför fortsätter jag i lugn och ro med detta. Det är mycket som hindrar mig hela tiden. Nu känner jag mig t ex hindrad av att det blåser ute. Oklart dock vad vinden har att göra med att min telefon behöver lämnas in, eller vad jag nu ska göra åt detta att jag råkade tappa den vid Picadilly Circus så att displayen krossades. Jag orkar inte leta upp kvittot och kolla in försäkringspappret, det är det som hindrar mig mest. Och tanken på att behöva betala pengar för eländet. Eller bli utan telefon ett tag. Eller nåt. Det är mycket som kan hindra en om man tänker efter noga.

Så, det bästa är väl att inte tänka efter så noga då. Antar jag. Bara GÖRA det. Allt kan bli gjort om man bara är en DOER, inte sant? "Yes, we CAN", som en rätt känd man sa en gång i tiden.

Ska se om jag kan TA TAG i lite saker nu då. Få det GJORT helt enkelt.

Snart.

Kram!

Bad timing

Oj, vad länge sedan jag skrev här. London har börjat blekna lite i sinnet men aldrig i mitt hjärta, älskar London! Och det finns en del kvar att kolla in,det var inte så att vi hann se eller göra allt jag ville. Jag skulle kunna skriva mycket om vad jag älskar med London, men har fortfarande dålig lust att skriva blogg. Antagligen beror det på att jag har så mycket i livet just nu så det bara snurrar i huvudet och susar i öronen. Men, jag älskar de artiga, trevliga engelsmännen, språket, historiens vingslag i varje hörn man rundar, byggnaderna, kulturen, traditionerna, jag vet inte varför, men jag känner mig hemma. Storstadspulsen med alla dess ljud, trängsel och rörelse stör mig inte alls som det kan göra när jag är i Stockholm. Jag retar mig inte ett dugg på tunnelbanan. Det är något med London helt enkelt. Jag och dottern hade det så mysigt när vi fick göra precis det vi tyckte om, det var underbart att få spendera tid med henne ensam.

Att komma tillbaka till vardagen och vara sjuk och svag och eländig var mindre kul, det har tagit ända tills igår att känna mig bra, fast jag har jobbat hela tiden (nästan). Det var t ex tråkigt att jag inte var på topp när jag och mina härliga kollegor var och jobbade på vackra Rimforsa strand, och vilken mat de hade där som jag var för sjuk för att njuta av, bad timing. Stackars kollegan som delade rum med mig och blev väckt i ottan av mitt hostande...

Nu mår jag bra igen och har äntligen kunnat spela både fotbollsmatch igår och innebandyträning ikväll, så skönt att vara på gång igen! =)

Kram!

In sickness...

Sjuk. Big time. Legat platt i sängen och knappt kunnat röra mig av svaghet ända sedan jag kom hem.

Jag hostar ynkligt, snörvlar och har så ont i bröstet, vad är detta? Egentligen var jag krasslig redan innan vi åkte till London men då hade jag inte tid att känna efter så noga. Och när vi var i London var jag ju tvungen att försöka kämpa mot, man kan inte direkt ligga på ett hotellrum när man har London där utanför.

Host, snörvel och kryper nu till sängs igen.

Tycker mycket synd om mig själv.

Kram

London calling

"London calling" skriver alla som inlägg på fejan när de drar till London denna vår har jag märkt. Jag undrar om det bara är för att jag själv åker dit i morgon som jag lägger märke till att många verkar åka till London nu, eller om folk åker dit titt som tätt jämt. Antagligen gör de det utan att jag märkt det förut. Själv har jag varit I London två gånger i mitt liv ännu, så nu blir det tredje gången gillt. Hoppas det betyder tur. Jag var i London en gång när jag var typ 15, då åkte vi till Ipswich med judoklubben och den trevlige skotten Ian, som jag och ett par kompisar bodde hos, tog med oss över dagen till London. Jag var överväldigad och kanske för ung för att ta in denna storstad då. Sedan åkte jag dit när jag läste engelska på lärarutbildningen, det var helt fantastiskt och något som lever kvar i mitt minne. Vår i London, amazing!

Nu blir det en helt annan resa dit ännu en gång, och det ska bli så spännande =) Hoppas bara jag inte blir helt lost, jag med mitt fruktansvärda lokalsinne... Håller tummarna för att inga större problem uppstår.

Vet inte om jag kan uppdatera bloggen via mobilen, har inte provat faktiskt. Vore kanske kul med lite bilder här annars =)

Bye, bye, see you!

Kram!

Duktig flicka

Ahrgggg, väntar fortfarande på skrivlusten!

Vart har den tagit vägen?

Hur ska det gå med den lilla bloggen om jag inte har någon lust att skriva...?

Rapporterar att jag varit duktig flicka nu i alla fall och sorterat alla räkningar och alla papper fint i pärmarna här i kväll. Bra gjort. Tänk om allt vore så skönt
och lättsamt att känna att man gjort och gjort klart.

Snart fredag i alla fall. Det tog inte så lång denna vecka innan den kom i alla fall. =)

Kram!

Igång igen då

Jag kan bara säga att i slutet på lovet var jag totalt avkopplad äntligen, efter att ha farit runt hos vänner och ätit gott och umgåtts. Låg slutligen i en stol med en bok i solen, tog med barnen till Valla och promenerade och sådana saker (hur länge sedan var det man var i Valla då? Tydligen mycket länge sedan kan jag säga...). Och avkopplad då lagom till att jag var tvungen att varva upp igen till dagens jobb som började med en rivstart.

I kväll har jag varit som en effektiv virvelvind, en uppskruvad kanin eller vad man nu vill göra för liknelse.

Hjälpte sonen med skrivläxan och hade en mysig stund. Han fick ihop en liten finurlig påskberättelse och var riktigt nöjd, så härligt!


Nej, har noll skrivlust själv, tyvärr. Hoppas den återkommer någon gång...

Kram!

Hjärntillstånd

Här kommer lite part two om lov.

Jag behövde tydligen lov kan jag säga. Och jag känner mig lite orolig över mitt hjärntillstånd faktiskt. Överhettat verkar det vara.

Efter att allas viljor körts rakt över med bulldozern i går tog jag resolut barnen ner till stan för att låta dottern byta de kläder som inte passade (av oilka orsaker), detta var prio ett eftersom det var sista dagen för möjligt byte, sådant går inte att argumenteras med.

Efter en lång stund i affärerna där det sent om sider hittats nya passande objekt inför dotterns kräsna ögon, skulle det betalas i kassan, men var F är mitt bankkort? Letade och letade och barnen skickades runt i affären för att leta på golvet där vi gått. Nada. I mitt minnes mörka vrå började nu bilden av parkeringsapparaten sakta matas fram. Försökte nu stressat leta upp mina spårhundar till barn och just då ringer min mobil. Det var från banken och tydligen har jag alltså glömt mitt kort i p-apparaten och en vänlig människa har lämnat in det! Hallelujah! Och vad glad jag är över att få visa detta exempel av god människonatur för mina barn.

Lite senare i en annan affär där sonen försökte tjura till sig svindyrt lego, föll mina ögon på dotterns påse. "Var är din andra påse!" utropade jag och dottern insåg på en tiondels sekund att hon måste springa tillbaka till föregående affärs provrum.

"Hur ska det här gå när vi åker till London om fjorton dagar, du och jag, det blir väl snyggt", tänkte jag misströstande högt. "Men mamma, då har du ju semester på riktigt", sa dottern tröstande.

I hope she's right.

Lovkram!

Ineffektivitetens lov

Efter tårthelgen då man mest satt och drack kaffe kände jag hur begäret efter att ge mig ut på en löprunda i går var starkt. Man kan ju tro att det ska vara lätt att få de saker man vill göra gjorda när man har lov och allt. Men det är faktiskt svårare än vad man tror.

Det kan bero på:

1. Jag måste ha lååång frukost, i flera timmar helst. Märk väl att jag inte begär sovmorgon, även om det ändå måste sägas vara sovmorgon när man sover längre än till åtta, det förstår jag. Men att sitta och läsa och uppdatera sig och småjobba och gå och pyssla och allt obeskrivbart som man gör, det är lååångfrukost för mig, med baljor kaffe till så klart. Och allt är allt annat än välplanerat och rationellt, det är det som är poängen. Som att plötsligt få för sig att sortera kvitton, eller plocka med påskpynt, eller städa ur mikron, eller prata med en vän, det blir som det blir liksom.

2. Jag måste hela tiden ta hänsyn till allas behov. Och dessa divergerar typ hela tiden. Sonen vill ha hem en kompis, dottern vill ner på stan och byta kläder (alternativt baka en Hallonspegel), mamma vill ha besök, pappa vill besöka, barnen vill påskpynta, tvätten vill bli sorterad, stugan borde städas eller åtminstone få ett tillsynsbesök, bilen vill bli tvättad och städad, passen vill bli fixade, etc etc. Det slutar med att jag blir som paralyserad. Inget vettigt blir gjort. Det är det här med att prioritera. Vem/vad ska prioriteras och varför kan vi inte alla bara vara överens? Om ordningen var självklar, som den oftast är på jobbet, då skulle det vara effektivitet här minsann!

Eller kanske inte.

Det är kanske just det här man ska göra på lovet, vara ineffektiv.

I dag blev det minsann en löprunda och innebandyträning! Någon som blev nöjd i alla fall! (jag alltså=)).

Kram!

Lata stycke

Lov. Lov. Lov =D

Champagnekorkarna har smällt i taket hela helgen. Nej, kanske inte men nästan, i alla fall tårtkalas helgen lång för att fira barnens födelsedagar på rätt och riktigt sätt.

Men jag vet inte vad som hänt med mig, jag har inte orkat arbeta upp någon hysteri och bara städat lite lojt och inte bakat något alls. Det finns goda tårtor att köpa faktiskt... Husmodersföreningen vrider sig i sin grav, lata stycke!

Huvudvärken fortsätter att följa mig på vägen, men den är lite bättre.

Vill bara vara ute i solen och lapa egentligen.

Söndagskram!

Frossa

Oj, oj, oj. Denna vecka har jag inte haft tid att blogga och tyvärr mår jag inte heller bra =(

För det första har båda barnen fyllt år, dottern i måndags och sonen i dag =D Jag vet, jag vet, många skrattar lite gott åt denna planering. Tre år och tre dagar är det som skiljer.

Det är härligt att frossa i födelsedagsfirande,jag älskar att följa barnens förväntan innan och hur kul de tycker att det är på "sina" dagar, då de får bestämma allt.

Men i går slog sjukdomen ner på allvar i mig, efter att ha legat och lurat sedan helgen, huvudvärken är migränliknande och fruktansvärt trist och jobbig.

Jag antar att jag behöver lov. Vilket snart är en önskan som ska infrias! =))

Tillbaka till allt jobb som ligger som en tung bila över nacken i dag, varför är det alltid så här innan loven!?

Kram!

Phu

Phu, vilken helg! Fått mycket gjort och det är händerna som fått ta stryk. De är torra och fnasiga av allt diverse jobb. Naglarna ska vi inte tala om, de är hemska. Ingen lyxhustru med lena händer som sitter och äter praliner här inte.

Och inte är jag klar ännu inte, nej då. Ska ta itu med lite jobb här nu inför morgondagen.

Var hos mamma i dag och det är fruktansvärt och hemskt allting. Hon är så svag och sjuk, nu känns det som om det går rakt neråt. Varför ska hon behöva lida så här? Jag står inte ut att ens tänka på det.

Dotterns födelsedag i morgon är en ljuspunkt i all fall! Hon har längtat och längtat och i morgon är det äntligen hennes dag!

Kram!

Rosa pantern förenar

Jag växte upp med Rosa pantern-filmerna, de helt underbara med Peter Sellers. Min far kan nog helt klart kallas ett Rosa pantern fan av högsta klass, eftersom vi kollade in alla filmerna om och om igen i familjen. Jag kommer ihåg att jag var så fascinerad över att han varje gång påstod att vi inte sett just den filmen, vilket jag varje gång rätt snart insåg att vi gjort, och inte bara en gång om man säger så. Men varje gång påstod han ihärdigt att så inte var fallet.

Vi tittade således på filmerna många gånger tillsammans i familjen, och pappa skrattade like förtjust varje gång, som om det var en ny film. Det var likadant med Jönssonligan-filmerna förresten.

Det är intressant att upptäcka att vi gör precis likadant i vår lilla familj nu. En tradition som följs. Nuförtiden är det Steve Martin som är Clousseau. "Nej men, vi har väl inte sett tvåan, har vi?" och så skrattar vi gott tillsammans i familjen. Igen.

Vad är detta egentligen? ÄR det så att det bara är jag som minns att vi sett dem många gånger? Är det jag som inte fattar själva kontraktet, att vi alla vet men låtsas som intet, för att få titta och skratta igen? Men det kan vi väl göra ändå?

Jag fattar inget, men jag håller tyst. Det är ju bra filmer och vi kan förenas tillsammans i familjen kring denna härliga lättsamma underhållning. Det är väl det som är hemligheten antar jag.

Lördagskram!

Klassiskt

Har varit ute och sprungit igen ikväll, blev lite längre runda nu och jag känner mig riktigt stark =)

Det tråkiga är att jag har fått ont i vristerna, särskilt den vänstra, kände det direkt när jag gav mig ut i kväll och haltade t o m lite i början men det blev bättre efter att jag sprungit ett tag. Detta startade i tisdags på innebandyträningen. Klassisk överansträngning sa mannen med expertrösten.

Fuck vad tråkigt ï så fall nu när man är på gång med regelbunden träning.

Känner inte det minsta för att hålla upp och vila någon fot, så det tänker jag inte göra, kanske kan man tejpa?

I morgon fredag och tidigt till jobbet för att fixa innan de nationella proven för niorna i engelska kan börja. Alltid lika intressant att se hur de är i år, proven. Säpo lämnar dem med skottsäkra västar i morgon bitti.

Kram!

Smekåret över...

Huset är omgärdat av byggnadsställningar med klättrande takläggare på, och numer får man passa sig när man springer omkring lättklädd på väg till eller ifrån t ex duschen på morgnarna. Taket var i behov av en omläggning, vilket vi visste redan när vi köpte det, och nu var det like bra att passa på, samtidigt som grannarna, och få det gjort.

Naturligtvis har det ramlat in en offert på ommålning av fasaden här också, att ta ställning till. Grannen vill så väldigt gärna att vi byter färg, och det där med fasadmålning var ju också något som vi visste behövdes göras redan när vi köpte huset.

Suck. Nu är visst "smekåret" över. Vi jobbade så mycket innan vi flyttade in här till julen förrförra året så det har man kunnat skylla på länge. Men tydligen inte längre. Nu ska allt det där tråkiga (och dyra) göras. Blä.

Mannen har jobbat hårt med att decimera antalet äppelträd här också nu i ett par helger. Snart är bara en tredjedel kvar. Rest in peace. Det finns de som tycker att det är ett helgerån, och borde vara belagt med spöstraff, att ta bort fina Gravensteineräppelträd, och till den skaran hörde jag innan jag blev med gammalt 30-talshus, med tillhörande trädgård på 1300 kvadratmeter tomt och fem gigantiska äppelträd (och ett päronträd),som lät tusentals äpplen trilla ner på gräset varje höst. Men nu känns inte äppelträd så heligt längre. De tre stackarna som kom med detta hus låg risigt till redan från början. Romantiken var botad. Sorry.

Nu hoppas jag att vädret är fint så att takläggarna blir klara snabbt...och inte minst hoppas jag det för deras skull, det verkar lagom kul att stå och röka i garaget.

Kram!

Genialisk?

Alltså jag vet inte om jag ska tycka att Leif GW Persson är genialisk eller inte. Men jag vet att jag tycker att han är riktigt skön, jag kan inte hjälpa det. Jag älskar hur han uttrycker sig och hur han verkar ge blanka fan i konvenansen. Det är bara för att han är så cool som jag ibland fastnar en stund framför "Efterlyst" för att njuta av hans språk. Jag småskrattar och myser, vilket antagligen är sjukt när det handlar om brott. Och det är riktigt kul att se gamla brott och klantiga polisutredningar visas upp och totalsågas, allt med en förrädiskt rufsig, förvirrad uppsyn men med lugnt knivskarp logik.

Antagligen är jag totalt lurad och manipulerad, men det struntar jag i. Jag gillar den här machomannen. Han är nämligen helt ärlig med vad han är (tror jag då).

Känner mig för övrigt skönt mör i kroppen efter innebandyträningen i kväll och löpturen i går. Vårkänslor! =D

Kram!

"Åh!"

Läste om ett antal "faktum" i Amelia häromsistens. Där stod att läsa om den nya "helgfällan": kvinnor vill hitta på saker, män vill tillbringa fritiden i symbios med fjärrkontrollen. Kvinnan är ett vidvinkelobjektiv, mannen en zoom. Kvinnan har svårt att koppla av, mannen är ett slapparproffs. Kvinnan vill umgås, mannen vill vara tillsammans. Kvinnan söker lyckan, mannen tryggheten. Kvinnan dukar upp förslag men mannen har vetorätt.

Alltså, jag visste inte att detta var"faktum" om alla kvinnor och män? Men ingenstans i texten står det att detta är textförfattarens personliga åsikter, jag letar febrilt efter någon källa till dessa påståenden, men det står bara att det är "förklaringar".

Jag måste bara dela med mig av godbiten här:

När en kvinna tar sig för munnen och utbrister "Åh!" kan hon ha sett en bok, en blomma, en vän, ett barn, Lars Norén, en klänning, ett recept, en diskussion, ett tv-program. Med män är det annorlunda. När en man utbrister "Åh!" har han sett en bil eller en elekronisk pryl. Eventuellt har han fått en orgasm. Män är förutsägbara som en multiplikationstabell och lika innovativa som en repad skiva.

Lägg särskilt märke till att kvinnor tydligen inte brukar utbrista "Åh!" vid en eventuell orgasm.

För den som blev lyrisk över detta citat kan jag hänvisa till fler godbitar av samma slag i Amelia nr 8 2011.

Jag måste bara få berätta att skribenten var en man.

Kram!

Gisslan

Jag hålls gisslan. Hjälp! (Nej, inte i någon tortyrkammare i ett ödetorp eller något liknande, lugn).

Jag läste att någon, vem det nu var, sagt; "Få saker är så tillfredställande som att se sina egna barn få tonåringar". Hm, ja. Fast den där skadeglada läggningen har jag aldrig förstått mig på. Jag vet att mina barn inte är tonåringar ännu, men jag känner att jag har en spirande tonåring här hemma, helt klart.

Och som Karin Boye redan så fint uttryckt det; Visst gör det ont när knoppar brister, varför skulle annars våren tveka?

Nästantonåringen håller mig gisslan. Emotionellt i alla fall. Det kastas fram önskemål om det ena efter det andra, och jag svarar nej och nej. Och mår dåligt och vrider mig som en mask av alla mina nej. Skitmamma tänker hon säkert när hon tittar på mig med smalnande ögon. Jag säger tappert att jag minsann önskat att mina föräldrar sagt nej när jag var i den åldern. Det borde de ha gjort minsann! "Ha, varför det? Det blev ju bra för dig", säger hon med enkel logik.

Sedan klampas det och stampas det och slängs i dörrar. Det masas ner till middagen och det sitts på ett hörn i soffan med korslagda ben som otåligt vickar fram och tillbaka medan det slutna ansiktsuttrycket hålls intakt. En fråga mottas med en iskall blick och en suck. Det är psykologisk krigsföring på gång. "Kan vi inte ha det trevligt nu och diskutera det där i morgon?" föreslår jag desperat. Nådigt mottages förslaget med bifall. Det dras lite på mun till skönsången som Linda Pritchard och SnyggErik bjuder på i alla fall.

Lördagskram!

Bakom ratten

Det lyste rött och det var dags att tanka bilen. Att jag aldrig kan lära mig att tanka innan det börjar lysa rött. Kör till macken och vid den pumpen som jag ska använda står en bil redan. Tittar efter en eventuell förare men tomt. Jaha, här får man stå och vänta då. Ser en man gå omkring i godan ro och köpa godis inne på macken. Är det månne han som står och blockerar pumpen? Japp, det var det. Han strosar sedan långsamt till bilen och sätter sig lugnt i bilen utan att ge den surt stirrande kvinnan i den lilla bilen en blick. Gris.

Kan bli lite otålig och sur bakom ratten. Erkänner.

Kram!

Sista mars...sista....

Oj oj oj, sista mars redan. Eller redan och redan, mars har känts som ett år, som det brukar göra med mars. Men jag har bara skrivit 12 inlägg, så jag verkar ha haft fullt upp ändå på något vis? Nej, inte värre än vanligt, det kan jag inte skylla på.

Däremot har jag börjat fundera lite på varför jag skriver blogg egentligen. Jag försöker lära mina elever att de ska veta VEM/VILKA de skriver för och vad det är för SYFTE med texten. Jag antar att det är det jag själv funderar på nu angående min blogg.

Jag började skriva blogg av dessa orsaker:

1.Skrivträna, lära mig om bloggmediet.
2.Skriva dagbok; för mig själv men också för min familj och mina vänner att ta del av.

Många bloggare har speciella teman som de valt; t ex hälso-,tränings-,mode-, inrednings- eller kanske ett politiskttema. En del skriver om en jobbig period i livet och vill ha stöd från läsare. Detta verkar vara ett bra grepp, men problemet brukar kunna vara att det blir lite tunt i innehållet eller tjatigt eller liknande efter ett tag. Fast jag inte har något särskilt tema tycker jag själv att jag börjar känna mig tjatig och upprepande nu.

Jag tror att jag kommit fram till att bloggen passar bäst för offentliga personer som inte skäms för att verkligen dela med sig av sin person och inte verkar hållas tillbaka av sociala spelregler på samma sätt som "vanligt folk". De vet också vad de har för läsare och vad det är för syfte med bloggen; att marknadsföra sin person helt enkelt.

Av mina tidiga syften känns dock dagboksskrivande inte så aktuellt. Jag får nog se hur det blir med min lilla blogg framöver...

KRAM!

Härliga lördag

Härliga lördag! Haft en riktig mysdag med dottern. Vi cyklade ner till stan i vårsolen (fast attans vad kallt det var märkte vi i våra alltför tunna jackor),och gick i affärer och kollade in möjliga önskemålskläder till födelsedagen i april. Lite smått chockad var jag ändå över att typ hela Linköping var på stan samtidig som vi, men sedan visade det sig att Eric Saade var där. Dottern var nöjd.

Trött i dag efter en underbart kul kväll i går med innebandygänget. Bowling (I suck...) middag och dans. Jag tror jag är klar med utgång på många månader nu, känns det som. Nöjd, kan man kalla det, eller mätt.

Nej nu fortsätter lördagsbestyren här.

Kram!

Leve hormonerna

Okay, det är en sådan där dag. Jag har skrattat, gråtit och tappat humöret. Det komiska är att jag undrar varje månad vad som är fel med mig. Dessa förbannade hormoner. Fast egentligen borde man vara nöjd med dem. De ser till att få saker gjorda liksom. Skyndar på processer kan man säga. Om man vore man skulle det ju kunna hända sig att man gick omkring och inte hade en aning om alla känslor som man ändå uppenbarligen bär på. Och kanske att man aldrig skulle konfrontera vare sig sig själv eller andra.

Det är rätt skönt att få ut dem ur systemet faktiskt. Ut i ljuset så att säga. Japp det är ju det.

Leve pms:en alltså (eller NOT).

Kram!

Det ljuva livet

Nej, nu ska jag faktiskt gå och bädda ner mig under en filt med en god bok en stund innan jag börjar med middagen (ska bara skriva klart det här inlägget också). Känner mig helt urlakad efter den här dagen på jobbet. Hoppas jag är pigg till i morgon, känner mig energilös just nu.

Kanske att den underbart härliga helgen med roligheter som dans och mys med mina vänner har satt sina spår i kroppen också. Ibland kan jag känna att jag faller ihop lite, som en pannkaka, rakt ner i vardagen, efter att ha fått smaka på det ljuva livet ett tag. Antagligen helt normalt. Det gäller väl att ta nya tag och hitta nya saker att få se fram emot.

Man kan ju inte ha roligt jämt liksom. Det vore fruktansvärt dekadent och antagligen skulle man sluta uppskatta det roliga efter ett tag och bli blasé. Det är alltså ren tur då, att jag har roligt så sällan menar jag!

Fast jag tror faktiskt jag borde ge mig ut på en löprunda för att mota bort lågheten, det ger energi!

Nej, filten och boken först innan jag gör mat. Sedan får vi se efter middagen.

KRAM!

Thank God it's Friday

Äntligen fredag. Jag vet att man känner så varje fredag men i dag är det faktiskt en extra skön känsla, denna vecka har varit helt crazy med jobb och annat. Trött.

Var förbi hos mamma nu och hade lite fredagsmanikyr och när jag berättade om mitt stora blåmärke på låret (ja, vad ska man prata om då!?) så sa hon instinktivt och upprört: "Nä, sluta med den där sporten!" Ja, just det, nu mindes jag att så har mamma alltid tyckt om mitt envisa sportande som ofta orsakat små skador och annat.

Man kan ju låsa in sig i ett rum och sluta röra på sig så att man inte riskerar skador, absolut. Problemet är nog att man tyvärr får andra kroppsliga problem om man inte rör på sig. Och vilket tråkigt liv man skulle ha om man aldrig tog några som helst risker, eller? Visst kan man röra på sig utan att vara med i sporter som innebär skaderisk, men nu är jag en gång för alla skapt sådan att jag gillar att tävla. Helt enkelt.

Sedan beror denna härliga fredagskänsla också på det faktumet att min bästaste kompis kommer från Stockholm och besöker mig över helgen! Vi ska ha så mysigt och så kul =D

KRAM!

Skönhetsblessyrer

Delar med mig av en bild på blåmärket efter en innebandyboll på mitt lår i tisdags. Som ytterligare upplysning kan meddelas att det säkerligen har en diameter på sju centimeter (säger man så...?), och att det nu har antagit en gulgrön färg runtomkring själva den rödblå centrumkärnan. Verkligen intressant ämne detta.

"Tur att det inte är bikinsäsong", sa jag när jag studerade det efter träningen, och då kom jag att tänka på det komiska minnet av mina föräldrars återkommande historia om mitt vaccinsärr på låret. Gång efter annan tjatades det om att det där ärret,som blev till efter en infektion pga en vaccinspruta, vilket förstört mitt lår, skulle de egentligen ha stämt sjukvården för (vad de menade med "stämma" var oklart). Redan som litet barn förstördes härmed deras dotters chanser att bli fotomodell, jomenvisstserru.

Så det så, det var just därför jag inte blev det heller. Annars hade ju chansen varit stor, menar jag. Marknaden hade legat öppen för en pygmépojkflicka med fotbollsvader och utvecklade muskler. För övrigt var det precis ett sådant intresse som jag hade under uppväxten, hm NOT. Undrar om de sörjde detta, eller vad.

I morgon är det fredag =D. Och i dag skiner solen =D

KRAM!

Snyggt

Riktigt skönt att springa sig svettig efter en innebandyboll i kväll efter dagens studiedagsarbete med allt pratande, lyssnande och stillasittande. Fick som vanligt några hårda skott rakt på benen, så nu har jag fyra nya snygga bollmärken på dem. Det på låret gör faktiskt ont också. Tur att det inte är bikinisäsong. Fast vem bryr sig liksom. Får kanske något nytt i morgon redan då det är cupmatch.

Nej, nu är det dags att jobba färdigt inför morgondagens utvecklingssamtal med mina elever. Ta det lugnt kan man ju göra någon annan gång. Typ.

Kram!

Sunday b....y Sunday?

Vad kan en liten fröken som jag tänkas göra en söndag som denna då?

Stannade en stund i sängen i morse och lyssnade på Godmorgon världen på P1. Ryste av obehag när det rapporterades om jordbävningen och tsunamin och kärnkraftverkshärdsmältan. Fick en impuls att stänga av, men snart kom det lite lättare tongångar när käbblet mellan krönikörerna och ledarsidesskribenterna kom igång. Det är äkta mys att lyssna på. Huruvida Juholt är en kompromisslösning, betongsosse, joker, och om valet av honom kommer att innebära att de fortfarande inte får med sig de viktiga stockholmarna. Och så det där att mustaschen är ett exempel på berlusconismen. Fast det läste jag ju i DN:s kulturdel, just det ja, ännu ett söndagsfördriv. Tydligen har det aldrig valts en mustaschprydd demokratisk ledare, var läste jag det nu då, kan det verkligen stämma!?

Sonen fick en kompis hitkörd och det har givit mig möjlighet att: rätta engelskprov, skriva utvecklingssamtalsomdömen, läsa nya läroplanen i svenska till morgondagens nätverksträff samt läsa en artikel kallad "How to Grow a Mind: Statistics, Structure, and Abstraction".

Vill bara klargöra att inget av det ovanstående är färdiggjort dock. Lyssnandet på fotbollsmatchen mellan Milan-Bari störde lite fokus också.

På min "vill-göra-i dag-lista" återstår också att ta en löprunda och ligga ner och läsa en bok. Tyvärr finns det några saker som jag inte vill göra, men som jag måste göra också kvar på min mentala lista. Det brukar ju vara så. Kallas vardagssysslor.

Söndagskram!

Vårkänslor

Funderar på att pigga upp dagen med ett foto här av något slag, jag tycker själv att det är lite kuligare när mina kära bloggkollegor bjuder på det. Frågan är bara vad det skulle kunna tänkas vara för ett då..? Sådär ja. Ett foto på promenix i vårsolen. Längtar efter vååååår (och sommar!!!)!

Och då måste jag köpa nya solglasögon eftersom mina gamla favisar är trasiga. Vad ska det vara för några i år månne? Någon som vet vad som gäller?

Kram!

Ont ska med ont förgås

Gotland i somras på bilden. Någon mer än jag som längtar efter sommar och värme nu?

Varit så trött hela dagen och känt det som om jag har någon sjukdom på gång i kroppen. Vill inte!

Det enda rätta var att bekämpa det onda med ett riktigt krafttag. Ont ska med ont förgås, som det så fint heter. Gav mig ut och sprang en riktigt lång skön runda i kväll. Huvudvärken består, med det kan vara behov av vätskeintag kanske. Det märkliga var att när jag sprang var jag inte trött, men jag hade det riktigt segt i benen och rumpan. Ont faktiskt. Hade det inte varit för det hade jag kunnat fortsätta springa hur länge som helst (ehum..).

I mörkret såg jag inte riktigt alla leriga vattenpölar, så jag fick några riktiga genomblötningar på vägen, najs. Springer hellre i minusgrader än i detta blöta. Jag vet att jag är fånig men jag vill inte att mina fina gympaskor ska bli blöta och smutsiga...

Vill ha VÅR nu.

Så fort jag har gjort min fjällresa och blivit mätt på snön så blir jag så otålig som ett litet barn. Gick och tittade suktande på min tunna skinnjacka och vårskor förut.

Nej, dags för lite beautysleep. Behövs verkligen.

KRAM!

Gäsp

Gäsp. Gäsp. Gäsp. Orkar egentligen inte skriva något annat heller. Men känner att jag kanske borde avge någon slags rapport i alla fall kanske. Somnade i soffan framör fem-milen, säger väl allt, missade att Hellner kroknat och Södergren tagit sig upp för att dra. Hjälpte i och för sig inte mot den fruktansvärde, den omänsklige, Northug ändå. Suck.

Men det ska väl kännas i kroppen efter en rejäl fest antar jag. Och efter att ha fixat och jobbat inför en fest, under en fest och efter en fest.

Gäsp. Sammanfattar det hela med att det var lyckat helt enkelt. Och nu dröjer det låång tid innan det ska firas något igen.

Nu solsidan.

KRAAAM

Guldkorn

Oj, oj har inte skrivit något i mars ännu märker jag!

Det får bli ett sådant här inlägg när jag bara kastar ner några snabba tankar om veckan så här framför Let's dance som det är.

Okey, det har varit veckan efter sportlovet helt enkelt. Som vanligt så har man kastats in i verkligheten igen efter att ha haft det så skönt och faktiskt spa-aktigt en vecka. Jag har haft lite svårt att förstå att jag inte får ge mig ut och njuta av uteliv och sedan sitta i bastun och göra hårinpackning tillsammans med en öl, men nu har jag landat igen.

Guldkorn denna vecka har jag haft dock! Jag är lyrisk efter vår dag på Cloetta Center då vi rättade de nationella proven i svenska tillsammans, jag och mina kära kollegor i svenska på skolan! =)Detta måste helt enkelt bli en tradition!!!

Mina elever, i min klass, har jobbat med företagsorientering denna vecka och i dag gjorde de riktigt fina presentationer faktiskt. Jag kommer att sakna dem nästa vecka när de är på PRAO och borta. Hoppas ni får det bra!!! =D

Jag har inte sagt någonting om att mannen fyllde år i går och att det mesta av min känsla har handlat om att se till att det ska bli ett bra firande för honom, denna vecka. Det har inte varit lätt. Han är inte den personen som är så lätt att fira, om man säger så. Men jag och barnen är nöjda, och han också, än så länge. Och i morgon är det FEST. =D

KRAM

Livsluft

Tog kort från lägenheten i Vemdalen ut mot fjället i förra veckan. Ibland blir jag faktiskt själv förvånad över hur mycket jag älskar att vara i naturen. Jag säger ju samtidigt att jag är en citybrud som vill ha nära avstånd till allt.

Men det som får mig att må allra bäst är att få vara med om det som jag var med om i förra veckan. Tänk dig; du står där högst upp på fjället och ser ner på landskapet som ligger där, med skog och höga vitklädda fjäll. Det känns oändligt, världen är oändlig och full av möjligheter, du är en liten prick. Allt är banaliteter i jämförelse med naturens underbara skönhet. Du andas in den friska, klara luften, du ser solen bryta fram, snön gnistrar och sänder små blänkande stjärnor upp i luften,när du ger dig ut i pisten knarrar det skönt under skidorna. Du ser pisten ligga alldeles tom och vit med nysnö pudrad över sig, den bjuder lockande in dig. Du ksstar dig ut och känner hur du får in några alldeles perfekta skär, ljudet är som en melodi i dina öron och du släpper skidorna lite för att känna utmaningen i att tappa kontroll.

Jag gick omkring där uppe i fjälluften och tänkte att här skulle jag kunna bo. Faktiskt. Det är sant. Ge sig ut och åka slalom och längskidor efter en arbetsdag, tänk dig in i det. Och på sommaren kunna ge sig ut och vandra.

Varför bor jag här på slätten? Jag vet att jag borde vuxit upp i fjällen eller vid havet. Jag lever på vyerna av fjäll och hav i mitt minne. Horisonten lever i mitt minne.

När jag är i naturen kastar jag av mig allt. Bara för att bevisa det ska jag visa upp en bild på Josephine au naturelle från förra veckan nedan.





Tillbakalängtande
kram

Första dagen

Jag har aldrig varit med om att en bilresa till fjällen känts så kort och enkel som den vi gjorde i går! Varför? Vi åkte halv sju och var framme vid tre i Vemdalen. Kan det bero på att barnen är så stora och självgående nu? Delvis såklart, men jag tror också vi flyttade fram en del gränser vid vår bilsemester till Frankrike i somras. En sådan här resa blir en Piece of cake nu, särskilt när man har datorer, spotify, och Nintendo. Själv satt jag mest och vegeterade, det var så skönt att bara sitta och lyssna på radio och tänka.

När man kommer fram har man desto mer att ordna med dock! Efter att ha hyrt skidutrustning, och köpt skipass, var det dags att skaffa de handskar sonen fortfarande behövde och som vi inte hunnit införskaffa. Inte kul. Jag vet ingen som är så kräsen när det gäller handskar. Trötta och svettiga och inga dög, förutom ett par som kostade 600. No Way. Provade igen och igen, till slut sa han okey till ett par. Men jag kände på mig att det här inte blir bra. Kan någon någon berätta för mig hur man får en envis, dominant 8-åring att någonsin ta ett råd från sin mor?

Första fm i backen här vi haft nu. Gått fantastiskt bra och jag är där nöjd med allt. Utom sonens nya handskar. Gråt och gnäll. Det blir att köpa de jag föreslog i em. Ska inte säga vad var det jag sa. Eller, jo det gör jag.

Fjällkram!

Askungenerklämning...

Tog med dottern till tandläkaren och det såg bara fint ut! =) Man blir lika glad varje gång, och hon också, så i kväll firade vi med blåbärspaj.

När man så lägligt är på stan så passade vi på att kolla efter kängor, både jag och dottern behöver inför fjällsemestern som börjar på söndag. =D

Typiskt! Vi föll båda för dessa snygga kängor på Stadium, och de var på rea också, men i dotterns storlek var de slut så klart, hon har en storlek större än jag. Fick en sådan där lust att göra en Askungenerklämning, men det var en sekundkänsla som turligen gick över. Således har vi kvar detta att leta kängor till helgen.

I morgon är det sista dagen på jobbet innan en veckas lov. Hmm, antar att det kan bli en intensiv dag...

Kram!

Snabbinlägg

Snabbinlägg har det verkligen blivit här på sistone. Och även om ett inlägg ser lite längre ut betyder det inte att det inte är ett snabbinlägg. Kvantitet kan tyvärr gå före kvalitet, rätt ofta tyvärr. Jag slänger helt enkelt ner lite tankar här utan vare sig kvalitetskontroll eller tankekontroll.

Tillbaka på jobbet igår efter förra veckans hemmajobb med mamma och sjuka barn, och däremellan en helg också. Jag saknar alltid mina elever när jag är borta och det är skönt att vara tillbaka i vardagen. Även om det ofta blir dubbelt jobbigt ett tag när man kommit tillbaka och saker lagt sig på hög.

I kväll hade vi ett riktigt bra föräldra-elevmöte! =) Eleverna hade bakat så fint och de höll i mötet så bra. Jag blir lycklig av sådant här.

Sonen tog jag till öronmottagningen på sjukhuset i går så han har fått medicin som hjälper bra för dem. Redan i går var han bättre, även om hostan fortfarande låter otäck. I dag har han kryat på sig ännu mer hemma med mannen, så han fick följa med på fotbollsträningen och "titta" (det kunde han säkert hålla sig till...). Mannen, som är deras fotbollstränare, berättade att det var elva sjuka i klassen varav åtta var pojkar, så sonen är uppenbarligen inte den enda drabbade av influensan.

I går var det alla hjärtans dag förresten. Köpte lite godis- och chokladhjärtan till familjen, mer var det inte med det. Bakade 100 bullar också förresten. Med mycket kärlek och kanel i. Bäst i går var att min mans syster fick en dotter och en kär kollega en son! =D

Nu avslutas detta snabbinlägg. Over and out.

Kram!

Klättrar på väggarna

Alltid lika kul och mysigt att umgås med min bror och hans fru som vi gjorde i går kväll =D Men melodifestivalen vet jag inte riktigt om jag vill kommentera överhuvudtaget. No comments. Tur vi hade så trevligt sällskap.

Men jag är så trött på sjukdom! =( Sonen har fortfarande hög feber och hostan ekar här dag och natt. Det rinner var från ena örat också. Så trött på det här. Han måste alltså vara hemma i morgon också, och jag har mina misstankar om att det inte ens kommer att räcka med det. Och han klättrar på väggarna bokstavligen här hemma. Det är en mardröm att sysselsätta en sådan aktiv och rastlös och social liten pojke hela tiden. Intensivt arbete minst sagt. Ska åka och vila upp mig på jobbet i morgon medan mannen är hemma.

Mamma är nu på plats i sin nya lägenhet och vi firade hennes födelsedag i går. Jag är lättad och nöjd.

Nu ska jag ge mig ut en löprunda. satt och kollade in Friskis och Svettis träningstider men fortsätter att fundera på detta med att köpa kort; ska jag eller ska jag inte? Det är frågan. Köpte nämligen kort en gång och gick noll gånger sedan... *skäms*.

KRAM!

Cheer up

Muntrar upp mig själv med lite röda tulpaner. Romantiskt värre, tack kära mig själv. Blommor funkar alltid. =D

Inte den roligaste direkt

Den här veckan lär inte gå till min historia som den roligaste direkt. Hela veckan har jag jobbat med mammas flytt, i dag hade jag också skönhetsvård med henne så att hon känner sig bättre inför flytten och sin födelsedag på lördag. I de här lägena är jag glad över min erfarenhet av sju år i hemtjänsten. Jag övade upp min färdighet i att se allas behov och lärde mig t ex att klippa hår då.

Men så har också först min dotter blivit sjuk och varit tvungen att vara hemma två dagar och nu är min son sjuk. I morgon måste jag vara hemma med honom således. Han är den typen som inte erkänner sjukdom i första taget, men vid kvällsläsningen låg han som en liten varm kamin bredvid mig och visade alla tecken (tänker inte berätta vilka!) på att vara nedsatt, så jag tog tempen trots protest (jag är frisk mamma!) och den visade 39,5. Han somnade in och trodde fortfarande på möjligheten att vara med och åka skridskor med klassen i morgon och gå på skoldiscot på kvällen. Stackaren, tala om fel dag att vara sjuk. Han har ju lovat att dansa tryckare med sin flickvän och skulle ställa upp i limbotävlingen.

Dottern har vilat upp sig och mår nu helt bra (enligt henne själv) så hon går till skolan i morgon och på discot på kvällen, kanske t o m att hon kan vara med och sova över hos en kompis tillsammans med de andra kompisarna (om de är friska).

Nu vet jag v arför jag hatar februari och all f*g sjukdom under denna månad. Vik hädan!

Kram!

Förgänglighet

Mohaaahaaa. Ursäkta språket. Men är det inte komiskt att man varje år tror att det där med att februari toppar försäkringskassans statistik över vård av barn-dagar aldrig ska gälla en själv, utan bara alla andra?

Så där är det förresten med allting, vilket kanske är tur, man tror aldrig att statistik eller forskningsresultat gäller just mig, bara de andra imperfekta exemplaren av människosläktet.

Dottern är hemma och sjuk med feber, muskelvärk och svullna körtlar. Sonen kröp ut i hallen ner för trappan och såg ut som sju svåra år i morse, så jag har mina misstankar där med, men vi får se. Ibland är han bara sådan helt enkelt. Och då menar jag morgontrött. Han bad om att få gå hem tidigare i dag från fritids också, vilket brukar vara en indikator på att han är riktigt sjuk, men sedan kom jag på att han fick två nya Clone Wars filmer av sin morbror i går...

Annars är det det här med att ordna med allt inför mammas flytt till en vårdbostad i veckan som är mitt stora fokus nu.

I går kom jag på att detta är som att öva inför barnens avflytt (vilket jag hoppas ligger minst ett decennium fram i tiden!). Att inreda en ny lägenhet till sin mamma känns både konstigt men också märkligt hoppfullt, fast mest sorgligt ändå. Det är många känslor som går igenom ens sinne hela tiden.

Några av tankarna gick så här:

Detta är första gången i mammas liv som hon har en egen lägenhet, låt vara i anslutning till dygnet runt hjälp på vårdhemmet. Tänk om hon fått prova på detta med att bo själv och rå sig själv och tänka på sig själv någon gång tidigare i livet. Hur hade det blivit då för henne? Stora tankar, svindlande. Och då tänker man på sig själv och på att allt ju är möjligt i livet bara man tar steget.

En sorglig tanke som inte gick att mota bort var att hur mycket vi än pysslar till det här och gör det hemtrevligt, så kommer nog inte mamma att trivas ändå. Hemma är hemma och det är försent att tycka något annat för henne. Men vi gör det ändå.

Och så tänkte jag på hur sårbart allting är. Det som jag kanske har vårdat ömt och tyckt var viktigt kan någon annan slänga en blick på och kasta i soporna. När man blir sjuk och måste ha hjälp med allt är det materiella värt noll. Och minnena som de är förknippade med finns bara i hjärnan hos dig själv, och den är skadad nu. Allt är förgängligt minst sagt.

Nej, nu ska jag inte gräva ner mig här, solen skiner, kaffet är urdrucket och jag har en del att göra, så att säga.

KRAM

Tvåföräldersbarn?

Klockan är kvart över åtta och jag tänkte sitta här i ett par minuter och skriva innan jag går och läser för sonen. Sa jag att det är första gången jag sitter ett par minuter sedan jag gick från jobbet?

Ibland undrar jag lite över hur man står ut med det här upptagna livet. Och man är inte ens någon höjdare eller så, bara en vanlig lärare och tvåbarnsmor. Ska man förresten lägga till att man är tvåföräldersbarn också? Känns aktuellt.

Skulle så gärna velat motionerat eller så i dag, känner mig så konstig i kroppen, är öm över bröstkorgen och har ont i musklerna, antingen behöver jag motion eller så håller jag på att bli sjuk. Eller så är jag bara så in i märgen trött.

Kom precis hem från ett möte i skolrådet på mina barns skola, jag är representant där. Det är verkligen ett bra forum tycker jag och det är intressant att vara där som förälder och inte lärare. Mycket lärorikt...

Nä, nu har jag suttit mina fyra minuter och måste sluta, läsning är beställd.

Kram!

Nödvändigheter

Jaha, så var kaffebryggaren trasig. Det har den varit ett tag i och för sig. Rätt länge faktiskt. Varje gång jag bryggt kaffe har jag fått torka upp en pöl av kaffe under den. I dag när mannen för ovanlighetens skull bryggde kaffet var det dags för droppen att rinna över, bokstavligen. Den där förbannade kaffebryggaren har för övrigt varit mitt jobb ända sedan vi fick den, av mina föräldrar vilket man fått höra i några år också, typiskt att de köper en så dålig. Alltid blir det något fel när de köper något, det är som en förbannelse.

Kan någon tala om för mig varför jag inte köpt en ny kaffebryggare för flera år sedan, jag som älskar kaffe? Varför går jag och dagligen förbannar en sådan sak som en kaffebryggare? Är jag masochist? Förmodligen. Eller så är det det här med att mina föräldrar är från småland och jag fått en småländsk uppfostran. Man lider hellre högljutt i åratal än att man byter ut något som ändå fungerar hjälpligt. Snålheten personifierat i ett sant martyrskap.

Om någon tror att jag pratar om något helt annat, fast i förtäckta ordalag, så är det absolut inte så.

Jag pratar om en kaffebryggare helt enkelt. Nödvändighéterna i livet.

Nehej, det hittades ingen bra kaffebryggare i dag i affärerna. Mannen köpte helt sonika espresso neskaffe och så värmde vi vatten på spisen när vi kom hem. Småländsk värre.

To be continued...

Lördag och melodifestival på ingående! =D

Kram!

Hord elefanter...

Mamma har fått lägenhet på ett servicehus nu! =) Vi var där och tittade på den i dag och pratade med enhetschefen och hälsade på personalen. Det här känns bra. Och mamma var positiv när det hela om flytten lades fram för henne. På något sätt känns det lite skönt att ta tag i det praktiska och börja tänka på möbler, tavlor, köksredskap och gardiner och dylikt, det är greppbart och handfast. Det håller tankarna borta.

Har städat här hemma i em också, skönt att få det gjort, det fanns verkligen ett behov kan jag säga. Är lite stolt över mig själv att jag inte bröt ihop när jag och sonen och hans kompis kom hem från drop-in-fikat på fritids och fick vada in i huset över skor, väskor och jackor som låg i hallen. Och jag rörde inte en min när dottern och sju kompisar dundrade upp från källaren upp till övervåningen som en hord elefanter. En revolution har skett när fyra av dem var killar, då kan jag ju inte säga något, det är kul att de umgås med killarna också tycker jag. Men jag får väl se om min coola min fortsätter att hållas om det här ska bli en vana....

Fredag i morgon! Yes!

KRAM

Guldstjärnor

Skulle kunnat skriva mycket om jobbet nu känner jag. Känner inspiration! =) Har jag inte världens bästa yrke så säg? Det är nästan aldrig tråkigt och det är alltid något nytt på gång. Men framförallt får man ha så roligt med härliga ungdomar, och betalt för att ha det. Om någon tror att jag är ironisk nu, så fy skäms på dig, för det är jag absolut inte! Det är absolutiskt sant, och jag menar det verkligen.

Men det är klart, jag antar att det finns människor som tycker att andra saker är roligare och som de hellre vill göra, då är det tur att vi människor är olika således!

Men jag är mindre glad över vädret. Det är så jobbigt när jag ger mig ut och springer, ser väl ut som bambi på hal is vissa sträckor. Om någon vill ha något kul att titta på menar jag. Jag vet att vissa tycker att det är det roligaste som finns när någon halkar omkring och ser ut som en klantig clown samtidigt som denne försöker upprätthålla någon slags värdig min. Askul.

Guldstjärnor är förresten något jag tänker på nu. Dess vara eller icke vara. That's the question. Och komplimanger som genererar dessa. Sonens klass hade samlat på sig 153 komplimanger i dag. Men själv hade han bara fått en, sa han. "Hur många gav du då", sa jag? "En", svarade han. Och han kom inte ihåg (eller ville inte berätta?!) vad det var för slags komplimang. "Om du försöker ge några fler själv så kanske du får några fler också", sa jag pedagogiskt(?). Han höll motvilligt med. Målet för detta samlande av silver- och guldstjärnor är att klassen, efter rätt erhållet antal, ska ha en dag i simhallen.

"Vad gör ni sedan då?", frågade jag trögt, "slutar ni att vara tysta, snälla och att ge varandra komplimanger efter att ni varit i simhallen?". Stor suck och en blick på mig som om jag vore the most stupid thing on earth, "nej, det är klart vi inte gör, men det går snabbare att få komma dit med guldstjärnor, när vi vet vad vi kämpar mot".

Jaha. Då förstår jag. Absolut.

Kram!

Vilodag?

Lördag. Tro det eller ej men jag har träningsvärk i mitt vänstra tumgrepp nu! (har inget ont i min högra skadade alltså). Detta måste bero på att jag spelade hockey med några elever i går på friluftsdagen, vi åkte skridskor på Stångebro bandyplan. Jag var så kaxig och drog några slagskott men det känns tydligen i dag då.

Lördag är vilodag för en hårt arbetande kvinna, men vet inte om jag riktigt känner att så är fallet faktiskt. Fast å andra sidan har jag för länge sedan slutat hetsa upp mig över det faktum att man sitter i bilen och skjutsar barnen till olika aktiviteter hela helgerna, det vore lika konstruktivt som att hetsa upp sig över att huset återigen blivit dammigt och smutsigt och att tvätthögen vuxit på en vecka, that's life liksom.

Man kan vända på negativa tankar och tänka att jag är så oerhört lycklig över att barnen kan och vill delta i alla dessa roliga och utvecklande aktiviteter och att att jag har möjlighet att förverkliga detta för dem.

Sonen var på Star Wars födelsedagsfest i Linghem t ex, leken pågår fortfarande för fullt här i köket, ackompanjerandes middagslagningen. Det var fullt med små kloner, jediriddare och prinsessor Leior när jag lämnade honom där och de har lekt och tävlat.

Jag kunde dock ha varit utan Ikano-besöket i dag kändes det som, var alla där i dag eller? Och det spelades schlagermusik live ut av några som såg ut som After Dark. Jag blir trött i huvudet och snurrig. Men present tills morgondagens kalas införskaffades av dottern utan problem i alla fall.

Lördagskram!

Gula tulpaner

Fredag. När jag kommer till mamma stöter jag, utanför hennes dörr, turligt på just den sköterska som jag precis fått namnet på av LAH som den som de haft vårdplanerarsamtal med förra veckan. Nu lyckas jag äntligen få klarhet i olika oklarheter som självklart uppstått på den tid mamma nu bott där.

Om det är något jag lärt mig under de år mamma varit sjuk så är det vikten av att få tag på rätt person. Plötsligt går allt som man fått intrycket av var omöjligt att lösa, att lösa!

Det om något borde ju kallas nyckelpersoner.

Jag ser mycket i sköterskans ögon dock. Misstänksamhet och avvaktan. Jag har lärt mig att känna igen den blicken också. Mamma är på krigsstigen igen. När jag kommer in till henne säger hon inte hej utan börjar direkt sitt brandtal om att alla är emot henne och inte vet ett dugg om något och att hon minsann tänker åka hem.

Jag lugnar och börjar prata om annat. Har med en tidning som jag bläddrar i och försöker få henne intresserad av några av nyheterna i. Jag småpratar om barnen och mitt jobb. Det som får henne lugn till slut är nog de gula vackra tulpanerna som jag köpt och nu sätter i en vas vid hennes bord. Det är hennes favoriter. Och att hon blivit lyssnad på. Vi dricker kaffe och äter den mörka choklad jag tagit med, det är ju fredag. Då får jag höra att hon varit på konsert tidigare på dagen i samlingsrummet och att det varit jättebra. Jag blir glad och sänder en stilla tacksamhetstanke till de som anordnar sådant.

Hennes naglar ser förskräckliga ut och jag sätter igång med nagelvård och målar dem slutligen fint. Mamma har alltid varit så noga med sina naglar, alltid haft så fina, långa och lackade.

Jag lämnar henne strax innan det är dags för hennes middag. Vi kramas och hon sänder hälsningar till barnen.

Jag hoppas tulpanerna gör att hon kommer ihåg att hon inte är ensam.

Kram

Bedövad

Peppen i går hjälpte! Vaknade pigg och glad och hade en riktigt bra dag på jobbet! Flow!

Ända tills tandläkaren satte sin bedövningsspruta i mig på eftermiddagen vill säga. Rullgardin ner.

Jag vet att jag alltid tålt bedövning dåligt, som barn var det en mardröm för öronläkarna, eller snarare narkosläkarna eller vilka det nu egentligen var som hade problemet, när de opererade mig, vilket jag gjorde ca sju gånger. Ingen trodde på min mamma, som berättade hur dåligt jag mådde. På den tiden fick man ligga i eget uppvakningsbås, så det var samma historia varje gång. Tills den näst sista gången då min läkare hade plåster efter kampen med mig på uppvaket (då hade det gemensamma uppvakningsrummet kommit).

Men det är svårt att hitta på något annat än bedövning mot smärta, så jag ville inte bråka i dag. Tänkte att det där var väl en barngrej.

Så fort jag fått sprutan och tungan och halvan kinden var borta började jag känna att mina muskler i överkroppen hoppade av sig själva. Sedan fortsatte skakningarna och jag var yr och såg suddigt.

Tog mig tillbaka till jobbet, men jag var som i en skakig bubbla, jag kände det verkligen som att nu svimmar jag , här och nu, så patetiskt. Blodet fortsatte att rinna inne i munnen och det kändes inte kul att behöva svälja blod. Tandläkaren hade stort problem att få stopp på blödningen. Antar att man kan bli dålig av att tandläkaren håller på vid roten också.

Och nu vet jag hur det måste kännas för dem som blir halvt ansiktsförlamade och inte kan prata ordentligt, det är fruktansvärt. Jag kunde inte forma ord. Och jag var rädd för att mitt ansikte hängde och var svullet och att jag såg hemsk ut, men jag tror inte det syntes faktiskt, det bara kändes desto värre.

När jag körde hem sedan skakade jag i hela kroppen och kunde knappt styra, och jag såg fortfarande suddigt. Jag är glad att det gick bra.

Men väl hemma och i lite lugn och ro och bedövningen som släppte och lite mat, känns det nu bra igen.

Tanden ser fin ut dock.

Men även om man inte mår bra så har man sitt jobb att sköta och det finns ingen pardon att man inte ska göra just det. Jag åker på jobbresa i morgon och då är det mycket som måste ordnas med innan man åker. Så är det bara.

Vad för jobbresa? Kul, spännade och utmanande, men återkommer kanske med detaljer en annan gång. =)

Obedövad kram!

Pepp

Pepp pepp behövs nu känns det som! Seg i dag och vet inte varför? Why? Vad hände? Sov dåligt vet jag men ändå. Ska nog i alla fall ge mig ut på en mörkerlöptur efter kvällens jobb här. Det här går inte.

Bara inte den här slutetavjanuari-februari-marstristessen slagit klorna i mig. Nu måste jag se till att ha något kul att se fram emot. Bums.

Som tandläkaren i morgon akut. Kul. En bit av en tand lossnade och det har aldrig hänt mig och jag trodde aldrig det skulle hända mig, ni vet. Fuck.

Nej, nu peppar vi, *slår mig själv på vaderna som Kajsa Bergkvist*

Kram!

Stötdämpande

Jag har tagit hand om mig själv i helgen, japp det har jag. Känner mig starkare och friskare än på mycket länge nu, cross my fingers and hope it last.

Hur jag tar hand om mig?

Lagom blandning av lugn, ro och saker att göra. Fler sköna saker än jobbiga saker? Kanske det, men främst att jag har kunnat motionera. Både igår och i dag, så skönt och jag känner hur det gör gott i mig.

Men jag tar hand om mig genom att vara lugn i sinnet och tänka att det där kan jag inte göra något åt just nu också. Som att jag lindat in mig själv i skyddande bomull. Stötdämpande. Och i öronen skön musik. Och runt omkring mig tända ljus.

Jag försöker vara snäll mot mig själv så kanske jag blir snällare mot andra omkring mig också.

Men så har jag haft en så mysig helg med barnen också, det gör gott ända in i själen.

Redo för måndag då, kom du, det blir säkert bra.

Ska bara hänga en tvätt först.

KRAM!

Red alert

Äntligen en spelad innebandymatch i dag! =D Kändes bra och det var så kul, trots att jag kände att jag förlorat så mycket kraft i handen. Det var lite komiskt när jag tänkte mig ett skott eller en pass och det inte blev något alls av det... Men jag kompenserade med mitt springande men det här måste ordnas så klart, annars vet jag inte vad jag gör. Men ROLIGT i alla fall, hoppas min förkylning kryper tillbaks till varifrån den krupit fram och håller sig där.

Elever som ville spy i papperskorgen och undrade om de var tvungna att gå till syster för att få lov att gå hem hade jag i går. Antar att vinterkräksjukan verkligen är här, för nu har jag hört om många fall plötsligt. Eller så är det det den där awarenessen som kommer så fort man hör om en sjukdom. Larm larm, red alert, vi är specialister på att arbeta upp rädslor för sjukdomar, jag tänker på den nya influensan förra året som arbetade upp en panik.

Kan inte låta bli att alltid komma tillbaka till den bästa bok som någonsin skrivits och som berättar allt, precis allt, om den tid vi lever i, fast skriven 1948. Läs den! 1984 av George Orwell, min favorit alla kategorier. Då förstår man varför vi hela tiden är rädda för precis allting. That's for the best, om man säger så. Lurade... Opium för folket. Nej, bäst jag stannar här innan jag går i gång.

Besökte mamma i dag på Åleryd och ja vad ska man säga? Vi hade en mysig stund men ändå. Mitt hjärta slits itu av sorg över hur det måste vara.

Nu ett glas vitt i väntan på sen middag eftersom vi väntar på dottern som ska komma hem från bowlingparty.

Lördagskram!

Love is in the air

Love is in the air. Dagen har gått i kärlekens tecken på många sätt och vis. Både på jobbet och hemma. Ibland gör kärleken ont och ibland är det bara som att flyga på moln.

Det jag inte kan låta bli att berätta en smula om är sonens kärlekshistoria med en tjej i hans klass. De har varit på gång att bli tillsammans flera gånger men tredje gången gillt blev det ja från hans sida innan jul. Jag undrade om hon skulle bli en frekvent gäst här hemma framöver men han sa att han ju har fullt upp med sina killkompisar.

Men nu! Nu börjas det kanske. I morgon är det dags för dubbeldate på bio tydligen. Och här har det ringts som bara den i dag och i kväll. Jag höll på att skämmas ihjäl när jag plötsligt insåg att han ringde henne på sin mobil efter att första delen av Let's Dance var avklarad och han precis skulle gå och lägga sig. Han visste inte vad klockan var och skämdes genuint när jag förklarade telefonreglerna för honom. Det var bara det att efter att han kommit i säng ringde hon! Hehe. Han blir glad när jag berättar det i morgon. Det är bättre att båda har brutit mot telefonreglerna än bara en. En mycket inkännande flicka =)

Skööön fredag här hemma. Godnatt.

Kram!

Storebror ser dig

Från Transportstyrelsen: Vi samarbetar med Swedbank bla bla bla och har satt in 174.00 kr på konto bla bla bla.

Jaha? Och varför i hela friden då? Ska jag förväntas förstå det? Men tack då. Niger fint.

Annan konstig post är att jag fick ett mycket tjockt kuvert från Tvillingregistret. I kuvertet låg en slags provtagningsmanick. Jag säger bara no way! Här ska inte få registreras någon dna eller dylikt från mig. Det räcker med att jag var dum nog att berätta om både det ena och det andra i en enkät som var tjock som en bok. De frågade t o m om hur många sexpartners man haft, om jag inte fantiserar hej vilt här nu. De tror de har mig på kroken, easy to get, men icke. Storebror ska inte få se mig så djupt in under huden.

Tänkte mig en löptur med det var snorhalt och kallt som i Sibirien så jag tog en power walk i stället. Finns det förresten ett bra svenskt ord för det? Kraftpromenad? Låter inte lika coolt om man säger så.

Har suttit och jobbat som fastlimmad på stolen hela dagen och det är inte bra för en lärare som brukar få springa omkring. Ont i rumpan får jag.

KRAM

Amatörer

Börjar lära mig det här med att att göra korta inlägg. I dag har jag inget vettigt att säga så det är lika bra jag håller tyst. Hm.... fast det var ju riktigt tråkigt det här ser jag. Kanske kan klämma fram någon liten tanke om jag försöker. Naej, hittar ingen. Tittar på min jobbväska som är tjock som en fullmatad gris bara. Lite att göra i morgon har man allt. Gäsp går och lägger mig nu så kanske jag orkar. Sonen hade för övrigt hittat ett nytt favoritord som han njutningsfullt satt och upprepade samtidigt som han spelade sitt Nintendo DS här i kväll framför teven; amatörer. Jag vet inte om han menade fuskbyggarna på tv eller star wars-gubbarna i spelet. Men ett rätt användbart ord, helt ok. Finns några sådana runt om.

Godnattkram

Lättnad

I dag har vi flyttat mamma till ett korttidsboende. Jag känner en sådan blandning av känslor så det är svårt att veta vad jag känner egentligen. Men jag vet att vi inte hade något val. En känsla jag har i alla fall är lättnad. Jag är lättad att veta att hon får rätt vård nu i lugn och ro.

Det är nog den känslan som är störst i alla fall, när jag tänker efter.

Kram

Små sår och ovänner...

Vaknade skamlöst sent, vid 9, av att sonen klappade mig på axeln och bad om hjälp med en legogubbe som behövde få sin arm bytt. Han hade varit uppe en stund och när jag tänker efter var nog det karakteristiska ljudet av grävande i lego med som ett bakgrundsljud i den extremt konstiga dröm jag drömde innan jag så diskret blev väckt. "Jag kan inte få bort armen", sa jag ynkligt, "titta på mitt sår som jag har på fingret", fortsatte jag och pekade förklarande. "Det gör inget mamma, jag försöker själv", sa han chevalereskt. Inte nog med att jag fortfarande har noll styrka i höger tumgrepp efter min skada i höstas, jag skar mig i pekfingret när jag tvättade för ett par dagar sedan (fråga inte hur det gick till...).

Små sår och ovänner ska man inte förakta, som ordspråket lyder.

Skönt att det finns ett ordspråk att gömma sig bakom när man är så fånig att man tycker att ett litet sår är så himla jobbigt då. "Sätt på ett plåster", sa mannen hjälpsamt. Bah! Plåster kan jag inte ha, jag som är i vatten jämt av någon anledning (som stavas hushållsarbete). Hatar blötsmutsiga äckliga plåster som korvar sig.

Såret sitter precis i pekfingertoppsböjen, i dag ser det bättre ut, men tills nu har det varit öppet och köttigt och det är fortfarande svullet. Bara så att ni vet och antecknar någonstans.

Jag fick faktiskt slumra om lite efter väckningen i morse, jag kände att jag verkligen behövde få sova ut för att kunna bli av med den här eländesförkylningen. Den är tyvärr kvar och nu har jag avancerat till att ta en panodil och en ipren samtidigt för att se om någon av dem tänker sig att göra någon nytta i mitt bomullsinpackade huvud. Jag vet att det inte är bra att äta dessa tabletter i månader, jag vet. Suck.

Ska åka och hämta flickorna på sin friidrottsträning i Campushallen om någon timme, så jag borde nog masa mig iväg och göra i ordning mig.

Kanske att jag lägger till något här senare i dag, om andan faller på, kanske en bild av något slag?

Tillbaka. Bilden ovan är på de kräftor som mannen slängde med i korgen när vi var och handlade. Dessa ska han och sonen äta till förrätt till den ost- och skinkpaj som jag ska laga i kväll, den var beställd av barnen. Borde ha förstått att det fanns en baktanke. Osten är tydligen sonens nya favorit som han smakade hos en kompis häromdagen, Boxholmsost. Jag håller inne med alla eventuella Boxholmsskämt här så att jag inte förnärmar någon, men ändå...

Kram igen!

KRAM!

Tittar in...

Tänkte bara titta in här och säga att jag tyvärr inte har någon riktig ork eller tid att skriva något inlägg i kväll. Det är fredag för det första och för det andra har jag haft en utmattande vecka, för det tredje är min förkylning inte bättre och jag börjar känna mig riktigt pissed off.

Så jag tar fredagsmyskväll här och ser om det blir någon ljusning till i morgon. Det vore på tiden. Om man säger så.

I'll be back.

Kram!

Fira med champagne...

Lyxlyxlyx. Var får man sitta alldeles stilla i lugn och ro och bara prata om sig själv och bli ompysslad till kropp och själ? Och läsa blaskiga skvallertidningar som man aldrig skulle ta i ens med en tång annars? Och bli schamponerad och masserad i hårbotten till lugn musik? Jag känner mig nästan kriminellt omhändertagen när jag går till frisören. Det är visserligen nästan som om man blivit rånad när man tittar på kontot efteråt, men ändå. Detta är den enda riktiga lyx jag brukar unna mig, så jag vägrar skämmas.

Jag var hos en ny frisör i dag och jag är alltid så nervös då. Tänk om det visar sig att frisören inte kan sin sak eller missuppfattar mig totalt, det vore en mardröm för jag är riktigt konservativ när det gäller mitt hår. Förra gången hade jag också en ny frisör och då blev jag inte nöjd alls.

Men nu blev jag supernöjd! =D För det första stämde personkemin direkt med den underbara frisörskan, tror aldrig jag gillat någon så mycket förut. Hon var riktigt framåt, rolig och öppen på precis rätt sätt. Och för det andra, men det viktigaste: hon var riktigt kunnig. Yes! Nu vet jag äntligen vart jag kan gå framöver igen.

Kanske var jag inte den lättaste kunden att ha direkt, för när hon började bli klar med slingorna efter ett par timmar, sa hon till sin elev: "När vi är klara med det här håret får vi fira med champagne!" Det efter att hon fått göra slut på hela förrådet av foliepapper och skickat eleven att torktumla fler till resten av håret. Jag har riktigt mycket hår. Hehe.

Eleven fick locka håret då hon fick sin nästa kund. Men det gjorde hon bra.

KRAM!

Borttagande

I morgon ska allt julpynt ner för då är det tjugonde dag Knut och då dansas julen ut. Det har alltid varit lätt att komma ihåg för min äldsta bror fyller år i morgon =D.

Jag har inte fuskat mer än att de flesta tomtarna har åkt ner i kartongen redan. Dessa små tomtar fick vara kvar för de är så söta tycker jag, men i morgon åker de. Fast jag är väldigt skrockfull och jag har fått lära mig att man måste ha en tomte kvar i hemmet, annars får hemmet otur. Hustomten får man inte reta upp, så han har en plats året runt i köket. Så du som undrat över om jag glömt julpynt förut vet nu alltså att jag inte glömt.

Det brukar kännas lite tomt och ödsligt vet jag av erfarenhet efter borttagandet, så jag funderar på att skämma bort mig själv med lite härliga tulpaner i morgon. Få lite vårkänsla kanske. Fast decimetern snö jag borstade bort från bilen i morse motsäger vårkänslan lite. Ska tulpanerna in måste jag dock se till att få det lite städat först, annars är det bortkastat. Hm, vi får nog se helt enkelt.

Kram!

Saknat

Kände en så otrolig längtan och saknad efter min bror och hans underbara fru så jag åkte dit på visit efter jobbet. Nu när de har flyttat till sin fantastiska bostadsrätt och vi inte längre bor i samma grannskap med promenadavstånd, har jag börjat få den här saknaden och suget efter dem. Men herregud det tar bara några minuter med bil dit, vi är så bortskämda i den här stan med de korta avstånden!

Fick hjälp av bror min med nya mobilen och spotifykontot, jag har tyvärr lite svårt att hantera touch screen än så länge, men jag vänjer mig nog snart. Känner mig som klumpfinger plötsligt, och jag som var så snabb på att messa förut. Saknar den gamla telefonen lite...

Det var härligt att få träffa eleverna i dag igen, jag har saknat dem också. Och varje gång man har haft lov ser man hur de vuxit och ser äldre ut när de kommit tillbaka, det är nästan läskigt att jobba på högstadiet, man kan nästan se dem växa framför sig.

Dagens fåniga liknelse som jag bjöd på: Nu är det dags att kliva av boskapsvagnen och äntra x2ooo. Är ni med på samma tåg? Fniss fniss.

Det bjuder jag på som sagt.

KRAM!

Rörelse

Messi vann priset!

Och matchen Milan-Udinese i förrgår var riktigt spännande. Börjar känna att suget efter fotboll sakta men säkert återkommer till mig! Måste vara ett vårtecken.

Annars blev jag lite spattig av alla tak-historier i dag. Frågade nervöst mannen när han kom hem om vi behövde vara oroliga för vårt.

Första dagen på jobbet avklarad, och fast den var en studiedag och utan elever således, har det känts bara bra. Vi hade fått nya kollegor till arbetslaget och det är mycket roligt tycker jag! Ärligt talat är det ganska skönt att komma igång med allt igen, även om det innebär att det är slut på de lata dagarna. Einstein har tydligen sagt "Livet är som att cykla, för att hålla balansen måste man vara i rörelse". Ja, nu är jag allt i rörelse igen! Känns alltså helt okay.

Både mannen och sonen ville bli klippta här i kväll, men mannen fick bli först så det blir frisersalong här i morgon då med. Tjänar nu in mitt eget frisörbesök i veckan... Behovet känns stort.

Kram!

Stor komik

Oj, oj pappa måste börja lära sig att åka buss. Vi kan inte hålla på och skjutsa runt på honom hela tiden direkt. Och inte får man betala kontant nuförtiden. Det var stor komik i dag när jag försökte lära honom hur han sms:ar sms-biljett. Bara detta att vara tvungen att lära sig mobiltelefon och att sms:a när man är 77, är det inte fantastiskt roligt, så säg. Nej, kanske inte. Låt mig säga att jag inte tror att detta gick hem precis, men visst var jag lite rolig som försökte? Han skrattade faktiskt lite åt eländet och det är ju bra.

Sprang i dag också och jag höll verkligen på att halka ihjäl mig. Snälla kyla och snö, kom tillbaka! Please!

KRAM

Isbakhalt

Äntligen! Kände mig så stark att jag gav mig ut och sprang en ca 7.5 km! I regnet. Men, det var så skönt och jag kände att jag skulle kunnat ha sprungit i all evighet. Lite isbakhalt var det allt dock.

Hoppas jag inte får något bakslag nu, för jag var tvungen att snyta mig ca tusen gånger när jag kom hem. Min näsa är röd och sårig. Men det varma badet efteråt gjorde susen. Jag vägrar att vara sjuk mer, det är bara så.

I dag har allt liksom börjat också. Sonens tidiga bandyträning. Min jobbångest etc etc. Dottern höll på att bryta ihop när hon insåg här ikväll att det bara var en sovmorgon kvar nu.

Men jag håller kvar i ledighetskänslan så länge jag bara kan. Förtränger kan man kalla det. Eller har det skönt.

Annars är ju sanningen den också att jag har det så fruktansvärt jobbigt med mina föräldrar. Jag orkar inte ens prata om det, jag vill bara krypa ner under täcket och vakna när allt är över.

KRAM!

Navelskåderi

Började jobba i dag. Med mitt universitetsuppdrag som legat och kastat arga blickar på mig hela ledigheten.

Annars är det navelskåderi av högsta klass som är min prioritet så länge som jag bara kan innan jag kastas rakt in i köttkvarnen igen.

Fredagsmys är inte heller att förakta. Så det ska vi ha nu.

Kram!

Tjejmys

Trettondagen i dag och inte mycket action här kan jag säga. Jag och barnen har en riktig mysdag, kollar på tjejfilm och äter och umgås. Så skönt att man skäms.

Fast att förkylningen är mycket bättre så känner jag mig fortfarande inte bra och nu har halsen börjat göra mer ont i stället. Just typiskt.

Och jag kan inte tro att de här är sant men vad gör man inte för en tjejkväll med sin dotter, men vi tittar på 24 timmar med Pernilla Wahlgren och Marcus Schenkenberg. Just nu kom Pernilla injoggande i sovrummet i en precis likadan pyamas som jag har. Pernilla är cool tycker jag. Men alltså, det känns konstigt att titta på två som håller på och råstöter på varandra på tv. Borde de inte få vara privata liksom? Haha vad lurad jag var då, det är så klart bara fejk. A big commercial för dem båda. Och här sitter vi och tittar.

Nej, jag har visst ett hus och hem att ta tag i här nu kanske efter denna lata dag.

Kram!

Really suck on it...

Mått mycket bättre i dag! Ser ljuset i tunneln.

Och så har jag haft en så kul dag också. Det hjälper =)

Sonens kompis och hans pappa och vi var och spelade laserdome. Det är så barnsligt kul. Fast att jag really suck on it. Jag börjar förstå att det här med att jag är uppvuxen med dockhus och barbies och doftsudd har haft större inflytande än vad jag trott. Jag förstår verkligen inte hur man trycker på en avtryckare på ett vapen. Smyga och huka och kasta mig fram bakom hörn kan jag, jag är trots allt en sportig kvinna, men jag kan inte trycka på en avtryckare tydligen.

Jag avfyrade tydligen 33 skott på en halvtimme., med 30 procents träffsäkerhet. Don't you love statistics!? Sonen avfyrade 1810 skott. Bara så att ni förstår jämförelsen.

Men nu vet jag vad jag gjorde för fel, det var tydligen någon slags sensor jag skulle hållit handen för samtidigt som jag sköt, vilket jag inte förstod. Typiskt mig.

But I will get my pay back time. Jag är som vanligt en riktigt dålig förlorare. Inget nytt under solen där. =D

Kram!

Från Bevakningstjänst?

Så här roligt har jag på jullovet just nu. A real blast. Allt utom Ipren (som alltid finns hemma) införskaffade jag i går i ren desperation. Brukar vara lite dålig på egenvård och mest gå och vänta ut eländet medan jag snörvlar i hushållspappret. Faktiskt känner jag mig bättre nu när jag överdoserat nässpray och c-vitamin. Och känner mig lite lyxigare när jag snyter mig i Kleenex. Alltid något att bli glad över.

Ska tvinga mig ut på en promenad i snöyran också, känna lite frisk luft i luftrören kan väl inte vara skadligt i alla fall. Kändes bättre efter att jag gjorde det i går i alla fall.

Huset är fortfarande ett hus där Star Wars pågår, det är bara lite nya pojkar som kommer och går.

Och så ringde det på dörren och där står en man från Bevakningstjänst. Trodde jag. Men han var visst från Tekniska Verken och ville läsa av mätaren. Varför står det Bevakningstjänst på deras kläder nu för tiden? Han tog snällt på sig blåa tossor och tassade ner i källaren. Han undvek snällt att titta på min sidenpyamasförsedda kropp också. Eftersom det pågått målning i källaren ett tag fick jag be om ursäkt för att han knappt kom fram till mätaren för grejer som stod i vägen. "Har jag fått nåt brev om att du skulle komma?" frågade jag ursäktande. "Nej, vi kommer på vinst och förlust" svarade han. Jasså, tänkte jag, det måste vara många förluster då folk väl vanligtvis jobbar så här dags? Sedan gick jag undan och snöt mig och hostade i tvättstugan lite diskret. "Krya på dig" sa han vänligt när han gick.

Åh, vad jag längtar efter att få bli mig själv igen. Då har jag väl hunnit få slut på min ledighet bara är jag rädd.

Snörvlande kram

Sådär kul

Har jag sagt att jag är dunderförkyld? Ja, det sa jag visst på nyårsafton redan och inte har det blivit bättre. Mycket sämre. Det enda som är bra är väl att jag är tyst och inte stör min omgivning, för jag har knappt någon röst. Nyser, snorar och snyter mig och kan inte sova på nätterna. Jag blir galen.

Bihålorna är totalt fyllda och huvudet känns som en fylld tomat. Sådär kul.

I dag har jag tillåtit mig att ta det lugnt, i och för sig är huset fullt med pojkar som leker Star Wars, men, men.

Hoppas så att jag mår bättre snart.

KRAM!

Rumpträning

Målat hela dagen nästan. Snart är källarvåningen som ny. Det är bara det att så fort man målat på ett ställe hittar man nya som ser sunkiga ut. Konstigt det där. En tanke: de som bestämde att brunsvarta dörrar, foder och lister överallt var höjden av snygghet 1980, de borde få något slags straff. Då menar jag inte familjen som följde modet och införskaffade detta, utan de som bestämde att det var modernt. Kallas Marknaden eller något sådant, eller?

Nästa projekt lär bli att forsla bort allt skräp som staplat sig i förrådet i källaren, vem har lagt det där?! Vi har bara bott här i ett år, men ändå kommer jag knappt in där längre. Jag har precis för mig om att vi slängde lastbilar med skräp när vi flyttade hit.

Jag har faktiskt lite träningsvärk i rumpan av allt målande, bara i rumpan, ingen annanstans. Jag kom på att det måste bero på att jag hela tiden måste sträcka mig eftersom jag inte når. Bra för rumpan alltså.

I morgon är det måndag och jag är ledig ännu en vecka, så fantastiskt underbart skönt. Praise God.

KRAM!